Boris Johnson är min nya favoritpolitiker

Nu när Almedalsveckan precis inletts skulle det passa sig att diskutera vore det kanske läge att diskutera Nordeuropas största festival för politiknördar, men eftersom jag inte är där tänker jag låta bli.  Istället tänker jag tipsa om min nya favoritpolitiker: Boris Johnson, borgmästare av London. Hans politik är mindre intressant – jag vet inte vad den är, men eftersom han är konservativ gissar jag på att jag inte håller med om den. Nej, det intressanta är istället hans genialiska sätt att hantera media.

Sällan har jag skådat någon så skicklig på att prata utan att säga någonting, att undvika konfrontation till varje pris. På det viset är han lik Carl Bildt, men tillskillnad från Sveriges utrikesminister är Boris Johnson vad man skulle kunna kalla folklig och så skamlöst populistisk att man hänförs av hans kappas vindrörelser. Ta bara en titt på de första fyra minuterna i det här klippet. ”Ja, banktjänstemän bör ställas inför rätta. Om de brutit mot lagen!” Briljant! En annan hade ju kunnat tänka sig att en fråga som ”Borde banktjänstemännen ställas inför rätta?” implicit efterlyser en åsikt om huruvida personerna ifråga gjort något olagligt, men se den lätta gick inte Boris på!

Ordväxlingen för lätt tankarna till Annie Lööfs ”I Sverige är det faktiskt olagligt att vara kriminell,” men något är annorlunda. Det finns något lekfullt i Boris Johnssons förhållningssätt som ger intrycket av att han gärna skulle sitta och prata nonsens framför en kamera en hel dag, medan Annie Lööf snarare drabbas av panik om hon inte får hålla sig till manus. Boris Johnson spelar dum, och alla vet att han gör det.

Folk verkar älska det, medan det verkar driva reportrar till vanvett. På detta sätt är han också lik Bildt. Att han duckar för frågor spelar ingen roll, eftersom det är så fantastiskt underhållande att se honom ducka. Istället för att handla om hans ansvar som politiker får han intervjuer att handla om spektaklet som är hans förmåga att slingra sig ur nästa knipa. Att se honom intervjuas är som att se en spionthriller. ”Ge dig, Mr. Bond, vi har transkripten på dina hemliga telefonsamtal.” ”Ja, men jag har en absurd frisyr.” Och så klarade han sig ur den knipan också.

Politiker som Johnson förvandlar intervjuer till en sport, och genom att spela dum gör han sig själv till underdog. Eftersom alla gillar en underdog börjar folk heja på honom istället för den stackars journalisten som försöker konfrontera en makthavare om hans senaste skandal (Boris Johnsson har många). Han vägrar ta sig själv på särskilt stort allvar, vilket alla tycks gilla i folk, i synnerhet makthavare, medan de stackars reportrarna försöker upprätthålla en grad av professionalitet. Resultatet är att Boris Johnsson inte bara framstår som underdog, utan som en rebell mot det till synes humorlösa mediaetablissemanget.

Än mer spännande blir det förstås eftersom Johnson, till skillnad från Bildt, inte självsäkert kan dribbla bort varenda fråga som ingenting. Han måste betala ett pris först. När pressen blir för stor verkar han alltid börja erkänna små personliga detaljer med potential för genans. Politiskt sett är de inte av någon större vikt, men det är den sortens privata angelägenheter – nöjen under skoltiden, barndomsvänner, osv – som de flesta politiker reflexivt söker undvika att berätta om. Härur kommer hans folklighet och kanske anledningen till att man aldrig tröttnar på att se honom spela dum – eftersom vi får se honom lida vill vi också se honom triumfera. Han berättar med (kanske spelad) genans om krossade barndomsdrömmar att bli konstnär eller rockmusiker och därför behöver denna konservativa toppolitiker inte berätta om han vill bli premiärminister. Rebellimagen är fulländad och, eftersom det är en medelålders konservativ borgmästare av London vi talar om, får vi säga detsamma om hans mediala geni.

Publicerat i Piratpartiet, Ung Pirat | Märkt , , | 1 kommentar

Ett frihetsbegrepp för Piratpartiet

Piratpartiet bildades ursprungligen runt de tre huvudområdena integritet, en reformerad upphovsrätt och en reformerad patenträtt. De andra två frågorna kan ses som en förlängning av integritetsfrågan i förhållandet människa till företag istället för människa till stat. Givetvis håller jag ju med om att upphovsrätten vore trasig även om den inte användes till att inskränka medborgerliga rättigheter men det är främst ur det perspektivet som många legitimerar vår inställning till immaterialrätt. Därför vill jag argumentera för att den ideologi vars frihetsbegrepp står oss närmast är Medborgarrepublikanism (Lovett, 2006). Nu undrar förmodligen de flesta av er vad det är för något och tyckte att länken gav en alldeles för torr och otillgänglig förklaring av begreppet. Därför ska vi först se till att reda ut vad vi menar med den här ideologins frihetssyn.

De flesta som är någorlunda intresserade av politik har hört talas om Isaiah Berlins uppdelning av frihetsbegreppet i en positiv och en negativ del. Snabbt karakteriserat kan man anse att positiv frihet är herraväldet över sig själv och negativ frihet är avsaknaden av ingrepp från andra agenter (Berlin, 1969). För att förtydliga kan man beskriva positiv frihet med utsagan ‘Jag är min egen herre’ och negativ frihet med utsagan ‘Ingen annan kan hindra mig’. Positiv frihet kan alltså ses som rätten att själv välja precis vad du vill göra i livet. För att se att de båda är distinkta behöver vi bara ta ett exempel där en person kan vara fri i den ena bemärkelsen men inte i den andra.

Betänk en person som lever som eremit långt borta från resten av samhället och därmed inte kan hindras i sina handlingar. Hen kan ju fortfarande inte nödvändigtvis göra precis vad den vill och har därmed inte frihet i den positiva meningen utan bara i den negativa. Om vi istället tänker oss en monark, som kan välja precis vad den vill att göra, är hen fortfarande inte skyddad från andras ingripande i sina handlingar. Monarken behöver alltså inte nödvändigtvis vara fri i den negativa innebörden bara för att den är fri i den positiva.

Vi har etablerat att dessa två frihetsbegrepp är distinkta och ska titta lite närmare på dem. Den här uppdelningen satte en väldigt stor prägel på sin samtid genom att Berlins skrifter tydligt markerade negativ frihet som ett värdefullt ideal medan han fick positiv frihet att framstå i ett dunklare ljus. Han menade att självbemästrandet som det positiva idealet innebär verkar väldigt attraktivt men kan lätt leda till paternalism och maktmissbruk där en individs värderingar och mål ska uppmanas i andra. Det blev ett farligt ideal när det användes för att försvara kollektiv makt över individer och framtiden som Berlin själv såg som antites till frihet. Det negativa frihetsbegreppet har i sin tur egna följder. John Lind argumenterar, på ett sätt som sedan accepterats av många förespråkare, för att ‘alla lagar kränker människors frihet’  eftersom alla lagar antingen förbjuder eller tvingar oss att utföra vissa handlingar (Lind, 1776). Lind skriver innan distinktionen mellan de olika friheterna gjordes men är tydligt en skribent i samma tradition som Hobbes och avser den negativa innebörden av begreppet. En väg ur det dilemmat för tänkare i traditionen av negativ frihet är att som William Paley välja att ta en utilitaristisk inställning till inskränkningar av frihet där man accepterar Linds argument men tillåter sådana angrepp mot individers frihet om de genererar mer lycka och säkerhet för människor (Paley, 1825). Som en intressant anekdot kan nämnas att Philip Pettit argumenterar för att den auktoritära Hobbes, som först formulerade den negativa synen på frihet, gjorde det med målet att få det att verka så oattraktivt som möjligt på det här sättet (Pettit, 1997).

Ingen av dessa traditioner verkar alltså vara helt tillfredställande av bland annat dessa olika skäl. Istället kan vi betrakta kanske en tredje innebörd av frihetsbegreppet som inte dykt upp för diskussion förrän nyligen och det är frihet som icke-dominans. Först måste vi försäkra oss om att det finns plats för en sådan här distinkt uppfattning från de tidigare två. På samma sätt som negativ frihet menar det här idealet att det är något som ska saknas mot för att vi ska anses ha frihet istället för något som ska tillföras som i den positiva bemärkelsen. Vi kan alltså se att det här begreppet är annorlunda från åtminstone den positiva uppfattningen om frihet. För att hjälpa oss se skillnaden mellan frihet som icke-ingripande och frihet som icke-dominans frihet behöver vi bli tydligare med vad vi menar med att någon är dominerad. En person är dominerad när den kan utsättas för godtyckliga ingrepp från en annan agent. Man kan tänka på det som relationen mellan en ägare och en slav. Ägaren har fullständig möjlighet att godtyckligt ingripa i slavens handlingar och slaven är därför inte fri i denna mening. Denna karakterisering av frihet som skillnaden mellan en slav och medborgare kan härledas till den romerska likställningen mellan Libertas och Civitas, koncepten frihet respektive medborgarskap (Pettit, 1997). Nu måste vi visa att det är en annorlunda uppfattning från bilden av frihet som icke-ingripande.

Betänk en slav vars ägare aldrig i praktiken ingriper i slavens liv och handlingar. Slaven är ju fortfarande i en situation där den kan utsättas för godtyckliga ingrepp men är fri från alla faktiska sådana. I det här fallet är alltså slaven fri i negativ mening men är fortfarande dominerad. Låt oss istället tänka oss en person som lever i ett samhälle där exempelvis poliser kan ingripa mot den som bryter mot tydligt uppsatta lagar. Den personen är inte dominerad eftersom inget av de ingreppen som kan göras mot hen är godtyckligt men är däremot inte fri i negativ mening. Uppfattningen om frihet som icke-dominans är alltså helt distinkt från både positiv och negativ frihet. Det är denna tolkning av frihet som är central för medborgarrepublikanismen och, i min mening, för Piratpartiets ideologi. Frihet i republikansk mening är säkerhet från godtyckliga ingrepp från andra.

Vår integritetspolitik handlar framförallt om relationen mellan människa och stat. Jag skulle mena att det vi arbetar för är att den relationen inte är att likställa med relationen mellan slav och ägare och alltså att människor är fria i republikansk mening i förhållande till staten. Att vi som invånare är statens medborgare och inte dess slavar. Det är precis säkerhet från godtyckligt ingripande vi kräver när människors privatliv ska säkras, när polisen ska utredas externt, och när rättsväsendet ska behandla alla lika.

I immaterialrättsfrågan handlar det istället om människans relation till privata aktörer. I många fall har vår retorik runt upphovsrätten varit centrerad runt det omstörtande av privatliv och rättssamhälle som krävs för att upprätthålla den kommersiella upphovsrätten. Det har handlat om att ett företag inte ska kunna använda sina ekonomiska och juridiska tillgångar för att rättsligt angripa privatpersoner, och det har handlat om att företagen inte ska få kränka ditt privatliv. Det har alltså handlat om att privata aktörer inte ska kunna godtyckligt ingripa i medborgares liv, att medborgarna inte ska domineras av privata aktörer. Vår immaterialrättspolitik har handlat om att upprätthålla republikansk frihet för medborgare i förhållande till privata aktörer. Givetvis har det växt fram fler skäl som låter oss argumentera för fri kultur och innovation från andra synvinklar men där det började var fildelningsfrågan, oavsett hur mycket vi stod bakom den av andra skäl, en fråga om rättigheter. Våra ursprungliga frågor har alltså haft ett medborgarrepublikanskt frihetsbegrepp som grund och jag hoppas att vi kan ta till oss mer om den ideologin i framtiden.

Detta inlägg är det första i en serie om Medborgarrepublikanism och vad det innebär. Det kommer att publiceras fler inlägg om den republikanska idétraditionens utveckling och hur en stat kan byggas upp i enlighet med denna ideologis principer.

Bibliografi:

Berlin, Isaiah, 1969. ‘Two Concepts of Liberty’ i Four Essays on Liberty (Oxford: Oxford University Press).

Lind, John, 1776, ‘Three Letters to Dr. Price‘ (London: T. Payne).

Lovett, Frank, 2006. ‘Republicanism‘ (http://plato.stanford.edu/entries/republicanism/, Stanford Encyclopedia of Philosophy).

Paley, William, 1825 ‘The Principles of Moral and Political Philosophy’, vol iv av ‘Collected Works’ (London C. och J. Rivington).

Pettit, Philip, 1997, ‘Republicanism A Theory of Freedom and Government‘ (New York: Oxford University Press).

Publicerat i Philosophy, Piratpartiet, Ung Pirat | Märkt | 3 kommentarer

Patriarkatets hjälplinje, del 1

Hej Patriarkatet!

Jag tycker det är väldigt jobbigt när män läser böcker och lär sig ord. Jag tycker det var bättre förr när män var män och kvinnor var kvinnor. Det vore mycket bättre om män betedde sig som analfabeta jättebebisar, du vet som i de där tjecka situationskomedierna på TV. När de pratar med folk borde de visa sin manlighet genom att grymta och slåss. Det är verkligen töntigt hur män nuförtiden tror att de har rätt att uttrycka sig intellektuellt eller ägna tid åt reflektion. Någon borde stoppa dom!

- Osäker tjej

Hej osäker tjej!

Ja, det är verkligen störande när män läser böcker och lär sig ord. Det vore mycket bättre om de ägnade sig åt mer manliga saker, som att slå folk med glasögon. När du träffar en man som läst en bok måste du få honom att bete sig som sitt kön genom att skambelägga hans bildning. Få honom att förstå att det verkligen inte är okej med bildningsideal genom att håna hans kunskap och allmänbildning. Om han försöker vara eftertänksam och använda nyanserade resonemang, eller uttrycker någon form av intresse för språk och grammatik, ska du bara peka och skratta. Underskatta aldrig härskartekniker som ett sätt att tvinga tillbaka folk i gamla könsroller. Ett tips är att göra som Nanna Johansson och rita en rolig liten bild för ändamålet.

MVH
Patriarkatet

Publicerat i Piratpartiet, Pseudofeminism | Lämna en kommentar

Hårda Mätdata Productions presenterar: Ung Pirats förbundsstyrelse genom tiderna

Det finns en mängd intressanta siffror man kan få fram med grävarskills och tillgång till samtliga förbundskongressprotokoll. Här är några data som är intressant att visa över tid, samt ett sociogram över förbundsstyrelsekonstellationerna.

ImageImage

Anledningen till att snittåldern finns i två varianter är att det är mer rättvisande att jämföra standardiserade värden över tid, samtidigt som det egentligen i mina ögon är mer korrekt att att titta på hur det ser ut ostandardiserat. 

Image

I detta sociogram kan man utläsa att det röda klustret (färgerna är slumpmässigt valda, storleken på noderna är antalet styrelser de suttit i, tjockleken på strecken mellan olika ledamöter är antalet gemensamma förbundsstyrelser) försvann ganska snabbt och gjorde ett ganska kort inspel. De första från det klustret blev invalda i förbundsstyrelsen 2009, medan de sista ställde upp sista gången 2011. Från det gröna klustret, förbundets grundarkluster, har ledamöter hängt kvar längre, men har successivt hoppat av. Den enda som är kvar idag är Gustav Nipe, som suttit i alla förbundsstyrelser, åtta stycken. När Nipe inte ställer upp till förbundsstyrelsen längre kommer inga nya kopplingar till grundarklustret uppstå, om inte någon därifrån ställer upp igen, vilket jag bedömer som osannolikt. De som hittills valt att lämna styrelsen, alternativt inte blivit omvalda, har inte ställt upp igen. Det blåa klustret, vilket man kanske kan betrakta som breddningsklustret, består av nya ledamöter som hamnade i förbundsstyrelsen från och med 2011, däribland min medbloggare Nicholas Miles som blev invald på årets förbundskongress. Det blå klustret har en struktur som liknar det röda, och det är inte otänkbart att det under de närmaste två åren kommer uppstå ett till kluster som förgrenar från det blå klustret om dagens trend fortsätter.

EDIT: På grund av en bugg i mina if-satser så är snittåldersdiagrammet fel. Detta kommer fixas snarast möjligt i mån av tid.

Publicerat i Piratpartiet, Ung Pirat | 3 kommentarer

Relationsfrihet: Låt luftslotten rasa

Relationsfrihet handlar om att i grund förändra den dyrkande syn på romantiska relationer som råder, ett fenomen även kallat relationssamhället. Relationsfrihet handlar om att eliminera de problem som uppstår när samhällets mål är maximerat antal förhållanden istället för en maximal tillfredsställelse.

Q&A:
Hur ser ett samhälle ut där relationsfrihet råder?
Den som vill kan fortfarande ingå i romantiska relationer, den som vill kan fortfarande bilda familj. Däremot har du som privatperson inte rätt till ett romantiskt förhållande. Partners eller staten är inte skyldig att förse dig med sex mot kärlek.

Vilka är fördelarna för individen?
Du är inte beroende av ditt förhållande för intimitet. Du behöver inte finna dig i villkor du inte accepterar i en relation. Du behöver inte bli hop med någon för att upprätthålla ett system du inte stödjer. Du kommer aldrig tvingas in i eller kvar i en sexuell praktik mot din vilja.

Vad blir effekten?
Att rätt människor hamnar på rätt plats, där de får göra det de verkligen gillar och trivs med att göra och på så sätt oftare når sin fulla potential. Att du får ökad rätt att bestämma över din tid och hur du vill investera den.

Varför är tid mer värt än emotionellt välstånd?
Vi menar att ökad emotionell levnadsstandard över en viss gräns inte längre bör sanktioneras när det inte leder till mer lycka för människan. Därför anser inte vi att man kan kräva rätt till relationer. Rätten ligger istället i att ingen annan ska bestämma över hur du ska disponera den tid du har att spendera i ditt liv.

Varför ska jag ingå i romantiska förhållanden i ett samhälle där relationsfrihet råder?
Priset för att äga sin tid och sitt liv är att man hindras ifrån att styra andras. Den som önskar ingå i romantiska förhållanden ges möjlighet att delta i de partnerbyten som förekommer precis som idag.

Varför ska jag dela med mig av min sexualitet i ett samhälle där folk inte måste ha en partner?
I ett samhälle där relationsfrihet råder förväntas du som regel att engagera dig i promiskuitet om du ej befinner dig i en romantisk relation. Det innebär att en allt större fri sexuell tillgång kan växa fram som även kan brukas av den delen av befolkningen som ingår i romantiska förhållanden. Vidare delar du med dig av din sexualitet mot vetskapen att du, dina anhöriga eller dina medmänniskor aldrig ska behöva bli ensamma, aldrig ska behöva bli kränkta av kontaktförmedlingar eller av din familj, eller aldrig känna skam och utanförskap. Den sexualitet du delar med dig av är en investering du gör i ditt eget och andras liv.

  • Relationsfrihet handlar om att i grunden förändra synen på relationer från en rättighet eller skyldighet till att bli en frihet, av frivillighet.
  • Relationsfrihet handlar om att sätta tillit till människors drömmar och låta dem gå före politikers nativitetsmål och färdiga föreställningar om hur samhället ska se ut och hur det bör fungera.
  • Relationsfrihet handlar om att radera ut begrepp som singelskap, otrohet och giftermål för att istället skapa ett samhälle där människor fritt kan välja vad de vill göra, med vem, varje dag.

“If you say that getting loved is the most important thing, you’ll spend your life completely wasting your time. You’ll be doing things you don’t like doing in order to go on living, that is to go on doing thing you don’t like doing, which is stupid.”
― Alan Watts

Detta inlägg är en satirisk travesti av Ung Pirat Jönköpings blogginlägg Arbetsfrihet: Låt luftslotten rasa.

Publicerat i Piratpartiet, Ung Pirat | Märkt , , | 1 kommentar

Svensk skolpolitik, en nybörjarguide på 21 steg

1.) Strunta i egen analys eller problemformulering
2.) Hitta godtycklig studie som säger att svenska skolan är kass och säg att svenska skolan är kass
3.) Kräv mer kritiskt tänkande i skolan
4.) Reflektera inte över att du just krävt mer kritiskt tänkande i skolan utan själv först problematisera skolans tillkortakommanden
5.) Avskaffa tävlingsmoment i alla ämnen utom idrott
6.) Undra varför studiemotivationen bland elever faller
7.) Skyll allt på att Jan Björklund vill införa betyg ett år tidigare än du
8.) Kräv att skolan skall vara verklighetsförankrad
9.) Fortsätt examinera elever med prov utan tillgång till internet, miniräknare, eller vänner att be om hjälp
10.) Kräv mer kritiskt tänkande i skolan
11.) Inför satsningar på lågpresterande elever
12.) Objektifiera högpresterande elever som en resurs för lågpresterande elever
13.) Osynliggör högpresterande elever i alla andra sammanhang
14.) Sätt kriterierna för högsta betyg löjligt lågt
15.) Klaga på att det aldrig satsas på lågpresterande elever
16.) Undra varför eleverna inte presterar bättre
17.) Kräv mer kritiskt tänkande i skolan
18.) Kräv att elevernas förtroende för skolsystemet skall återupprättas
19.) Tvinga alla elever att läsa samma sak i nio år
20.) Tala om för elever att 80% av dagens undervisning inte alls är ett slöseri med tid
21.) Nu kan du också föra en radikal och banbrytande skolpolitik, precis som alla andra!
Publicerat i Piratpartiet, Ung Pirat | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Socialdemokratisk greklandsekonomi

Det finns mycket dumheter vår regering hittar på, men när det kommer till statens finanser har de skött sig väl. Sverige är idag ett av få utvecklade länder med hälsosamma statsfinanser. Budgetunderskott hör numera till undantagen medan överskott är norm – som procent av BNP har vi lägst statsskuld i EU näst efter Estlands ögonbrynshöjande 6%. Den borgerliga alliansen har förvaltat det ekonomiska arvet från Regeringen Persson väl.

Även på andra sidan blockgränsen finns goda exempel på förnuft och reson. Även om Socialdemokraterna hade en kort flört med Lars ”avskaffa budgettaken” Ohyls vänsterparti ger den sansade Stefan Löfvén ett sansat intryck. Kravet på jättesubventioner till Saab är slopat, Juholts planerade bidragscirkus har kastats i papperskorgen, och ordning och reda i statens finanser verkar åter vara ledmotivet för budgetpolitiken.

Mot denna bakgrund höjer nu två socialdemokrater, Anneli Hulthén och Olle Ludvigsson, sina röster för att Sverige skall vara med och hjälpa EU-länder låna sig ur en skuldkris. De tycker att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg är okonstruktiva när de inte vill åka med i kontinentens ekonomiska katastrofkarusell. Hultén och Ludvigsson vill istället ha mer överstatlighet i en finanspolitik som skall präglas av färre ”panikåtstramningar.” Hur flera länders överdimensionerade välfärdssystem skall bekostas efter att lånepengarna tagit slut verkar de inte så intresserade av. Ledmotivet verkar vara densamma som när krisländernas ekonomiska skrytbyggen uppfördes: ”Varför ta från de rika och ge till de fattiga när man kan ta från de unga och ge till de gamla?”

De tycker även att Sverige skall förhålla sig öppet till bankunionen. Denna monstruösa koloss av rättsosäkert, överstatligt tjänstemannavälde som designats för att subventionera den typen av ansvarslösa idiotbanker som utlöste krisen till att börja med vill alltså dessa Socialdemokrater att Sverige genom tyst medgivande skall bidra till.

Till sist jämför de även Fredrik Reinfeldt med Margaret Thatcher. Thatcher tillträdde som premiärminister för ett land i svår kris, där en havererande energisektor gjorde att strömavbrotthörde till vardagen, där otympliga offentligägda stundom präglades av tre dagars arbetsveckor, där livsmedelsbutiker var tvugna att ransonera matvaror, och vars territorium underutvecklade militärdiktaturer var beredda att kränka och ockupera. Efter sig lämnade hon en ekonomisk stormakt i världsklass, vars fiender bävade inför tanken på militär konfrontation. Tillsammans med Ronald Reagan bidrog hon sannolikt till att knäcka ryggen på Sovietunionens ekonomi och i förlängningen till att kommunistdiktaturen föll. Att Hultén och Ludvigsson försöker använda jämförelsen som förolämpning visar på grav historielöshet.

När dessa socialdemokrater börjar ta på sig spenderbyxorna är det inte utan att man blir orolig. Sedan Stefan Löfvéns tillträde har jag fått intrycket av att socialdemokraternas slöserifalang tappat mark och marginaliserats. Jag hoppas det intrycket kan överleva nästa valrörelse.

Publicerat i Piratpartiet | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar