Jag tycker det är väldigt jobbigt när män läser böcker och lär sig ord. Jag tycker det var bättre förr när män var män och kvinnor var kvinnor. Det vore mycket bättre om män betedde sig som analfabeta jättebebisar, du vet som i de där tjecka situationskomedierna på TV. När de pratar med folk borde de visa sin manlighet genom att grymta och slåss. Det är verkligen töntigt hur män nuförtiden tror att de har rätt att uttrycka sig intellektuellt eller ägna tid åt reflektion. Någon borde stoppa dom!

- Osäker tjej

Hej osäker tjej!

Ja, det är verkligen störande när män läser böcker och lär sig ord. Det vore mycket bättre om de ägnade sig åt mer manliga saker, som att slå folk med glasögon. När du träffar en man som läst en bok måste du få honom att bete sig som sitt kön genom att skambelägga hans bildning. Få honom att förstå att det verkligen inte är okej med bildningsideal genom att håna hans kunskap och allmänbildning. Om han försöker vara eftertänksam och använda nyanserade resonemang, eller uttrycker någon form av intresse för språk och grammatik, ska du bara peka och skratta. Underskatta aldrig härskartekniker som ett sätt att tvinga tillbaka folk i gamla könsroller. Ett tips är att göra som Nanna Johansson och rita en rolig liten bild för ändamålet.

MVH
Patriarkatet

Anledningen till att snittåldern finns i två varianter är att det är mer rättvisande att jämföra standardiserade värden över tid, samtidigt som det egentligen i mina ögon är mer korrekt att att titta på hur det ser ut ostandardiserat. 

I detta sociogram kan man utläsa att det röda klustret (färgerna är slumpmässigt valda, storleken på noderna är antalet styrelser de suttit i, tjockleken på strecken mellan olika ledamöter är antalet gemensamma förbundsstyrelser) försvann ganska snabbt och gjorde ett ganska kort inspel. De första från det klustret blev invalda i förbundsstyrelsen 2009, medan de sista ställde upp sista gången 2011. Från det gröna klustret, förbundets grundarkluster, har ledamöter hängt kvar längre, men har successivt hoppat av. Den enda som är kvar idag är Gustav Nipe, som suttit i alla förbundsstyrelser, åtta stycken. När Nipe inte ställer upp till förbundsstyrelsen längre kommer inga nya kopplingar till grundarklustret uppstå, om inte någon därifrån ställer upp igen, vilket jag bedömer som osannolikt. De som hittills valt att lämna styrelsen, alternativt inte blivit omvalda, har inte ställt upp igen. Det blåa klustret, vilket man kanske kan betrakta som breddningsklustret, består av nya ledamöter som hamnade i förbundsstyrelsen från och med 2011, däribland min medbloggare Nicholas Miles som blev invald på årets förbundskongress. Det blå klustret har en struktur som liknar det röda, och det är inte otänkbart att det under de närmaste två åren kommer uppstå ett till kluster som förgrenar från det blå klustret om dagens trend fortsätter.

EDIT: På grund av en bugg i mina if-satser så är snittåldersdiagrammet fel. Detta kommer fixas snarast möjligt i mån av tid.

Q&A:
Hur ser ett samhälle ut där relationsfrihet råder?
Den som vill kan fortfarande ingå i romantiska relationer, den som vill kan fortfarande bilda familj. Däremot har du som privatperson inte rätt till ett romantiskt förhållande. Partners eller staten är inte skyldig att förse dig med sex mot kärlek.

Vilka är fördelarna för individen?
Du är inte beroende av ditt förhållande för intimitet. Du behöver inte finna dig i villkor du inte accepterar i en relation. Du behöver inte bli hop med någon för att upprätthålla ett system du inte stödjer. Du kommer aldrig tvingas in i eller kvar i en sexuell praktik mot din vilja.

Vad blir effekten?
Att rätt människor hamnar på rätt plats, där de får göra det de verkligen gillar och trivs med att göra och på så sätt oftare når sin fulla potential. Att du får ökad rätt att bestämma över din tid och hur du vill investera den.

Varför är tid mer värt än emotionellt välstånd?
Vi menar att ökad emotionell levnadsstandard över en viss gräns inte längre bör sanktioneras när det inte leder till mer lycka för människan. Därför anser inte vi att man kan kräva rätt till relationer. Rätten ligger istället i att ingen annan ska bestämma över hur du ska disponera den tid du har att spendera i ditt liv.

Varför ska jag ingå i romantiska förhållanden i ett samhälle där relationsfrihet råder?
Priset för att äga sin tid och sitt liv är att man hindras ifrån att styra andras. Den som önskar ingå i romantiska förhållanden ges möjlighet att delta i de partnerbyten som förekommer precis som idag.

Varför ska jag dela med mig av min sexualitet i ett samhälle där folk inte måste ha en partner?
I ett samhälle där relationsfrihet råder förväntas du som regel att engagera dig i promiskuitet om du ej befinner dig i en romantisk relation. Det innebär att en allt större fri sexuell tillgång kan växa fram som även kan brukas av den delen av befolkningen som ingår i romantiska förhållanden. Vidare delar du med dig av din sexualitet mot vetskapen att du, dina anhöriga eller dina medmänniskor aldrig ska behöva bli ensamma, aldrig ska behöva bli kränkta av kontaktförmedlingar eller av din familj, eller aldrig känna skam och utanförskap. Den sexualitet du delar med dig av är en investering du gör i ditt eget och andras liv.

• Relationsfrihet handlar om att i grunden förändra synen på relationer från en rättighet eller skyldighet till att bli en frihet, av frivillighet.
• Relationsfrihet handlar om att sätta tillit till människors drömmar och låta dem gå före politikers nativitetsmål och färdiga föreställningar om hur samhället ska se ut och hur det bör fungera.
• Relationsfrihet handlar om att radera ut begrepp som singelskap, otrohet och giftermål för att istället skapa ett samhälle där människor fritt kan välja vad de vill göra, med vem, varje dag.

“If you say that getting loved is the most important thing, you’ll spend your life completely wasting your time. You’ll be doing things you don’t like doing in order to go on living, that is to go on doing thing you don’t like doing, which is stupid.”
― Alan Watts

Detta inlägg är en satirisk travesti av Ung Pirat Jönköpings blogginlägg Arbetsfrihet: Låt luftslotten rasa.

Även på andra sidan blockgränsen finns goda exempel på förnuft och reson. Även om Socialdemokraterna hade en kort flört med Lars ”avskaffa budgettaken” Ohyls vänsterparti ger den sansade Stefan Löfvén ett sansat intryck. Kravet på jättesubventioner till Saab är slopat, Juholts planerade bidragscirkus har kastats i papperskorgen, och ordning och reda i statens finanser verkar åter vara ledmotivet för budgetpolitiken.

Mot denna bakgrund höjer nu två socialdemokrater, Anneli Hulthén och Olle Ludvigsson, sina röster för att Sverige skall vara med och hjälpa EU-länder låna sig ur en skuldkris. De tycker att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg är okonstruktiva när de inte vill åka med i kontinentens ekonomiska katastrofkarusell. Hultén och Ludvigsson vill istället ha mer överstatlighet i en finanspolitik som skall präglas av färre ”panikåtstramningar.” Hur flera länders överdimensionerade välfärdssystem skall bekostas efter att lånepengarna tagit slut verkar de inte så intresserade av. Ledmotivet verkar vara densamma som när krisländernas ekonomiska skrytbyggen uppfördes: ”Varför ta från de rika och ge till de fattiga när man kan ta från de unga och ge till de gamla?”

De tycker även att Sverige skall förhålla sig öppet till bankunionen. Denna monstruösa koloss av rättsosäkert, överstatligt tjänstemannavälde som designats för att subventionera den typen av ansvarslösa idiotbanker som utlöste krisen till att börja med vill alltså dessa Socialdemokrater att Sverige genom tyst medgivande skall bidra till.

Till sist jämför de även Fredrik Reinfeldt med Margaret Thatcher. Thatcher tillträdde som premiärminister för ett land i svår kris, där en havererande energisektor gjorde att strömavbrotthörde till vardagen, där otympliga offentligägda stundom präglades av tre dagars arbetsveckor, där livsmedelsbutiker var tvugna att ransonera matvaror, och vars territorium underutvecklade militärdiktaturer var beredda att kränka och ockupera. Efter sig lämnade hon en ekonomisk stormakt i världsklass, vars fiender bävade inför tanken på militär konfrontation. Tillsammans med Ronald Reagan bidrog hon sannolikt till att knäcka ryggen på Sovietunionens ekonomi och i förlängningen till att kommunistdiktaturen föll. Att Hultén och Ludvigsson försöker använda jämförelsen som förolämpning visar på grav historielöshet.

När dessa socialdemokrater börjar ta på sig spenderbyxorna är det inte utan att man blir orolig. Sedan Stefan Löfvéns tillträde har jag fått intrycket av att socialdemokraternas slöserifalang tappat mark och marginaliserats. Jag hoppas det intrycket kan överleva nästa valrörelse.

Enligt förslaget skall flyktingar som kommer till EU systematiskt få sina fingeravtryck registrerade och tillgängliggjorda för polismyndigheter i samtliga EU-länder. Förevändningen är som vanligt brottsbekämpning.

Europaportalen:

Den Europeiska datatillsynsmannen, som är en EU-institution, riktade i september mycket hård kritik mot förslaget att ge medlemsländer tillgång till databasen Eurodac med fingeravtryck som används för att registrera asylsökande. Syftet skulle vara att söka efter matchande fingeravtryck i samband med brottsutredningar. Datatillsynsmannen menar att detta är integritetskränkande för en redan utsatt grupp i samhället och frågasätter om detta är polisiärt nödvändigt. Något motsvarande register finns inte för övrig befolkning, resonerar man. Men den aspekten anser Sverige väger lätt emot målet att ro i hamn den nya asyl- och flyktingpolitiken.

Av någon anledning har man alltså fått för sig att folk som inte är från Europa är i behov av lite extra övervakning, eftersom det tydligen är fritt fram att misstänkliggöra alla som flyr våld och förtryck nu. Den unkna stank av rasism som omgärdar förslaget verkar emellertid inte bekymra Sveriges migrationsminister, Tobias Billström (M), som tycker det viktigaste är att de andra EU-länderna går med på att avlasta Sverige från den ”börda” som flyktingströmmarna enligt honom innebär.

Billström tycker för övrigt att det är problematiskt att ”Människor ser en chans att komma ifrån sin sociala misär för några månader i Sverige.” Att en liberalare migrationspolitik skulle göra att desperata människor kunde förvandlas till ett tillskott på den svenska arbetsmarknaden istället för en belastning på de sociala skyddsnäten verkar inte vara en lösning vår migrationsminister eller vår regering behagat överväga.

Sedan Sverigedemokraternas riksdagsinträde har det förts en debatt där vikt ofta fästs vid att undvika misstaget att tro att alla Sverigedemokrater måste vara invandrarfientliga. En betydligt mer aktuell tankevurpa verkar vara att alla invandringsfiender skulle vara Sverigedemokrater.

Cannabisfrågan är ett politiskt område där media och politiker länge valt att lägga locket på, även i USA. Den debatten kommer nu att tvingas till ytan. På kort sikt lär det här leda till en våg av folkomröstningar och plenumdebatter i frågan över hela landet. Eftersom stödet för legalisering ligger och skvalpar runt 50% är det svårt att säga vad den politiska konsekvensen av detta skulle bli, men en lång rad avkriminaliseringar skulle sannolikt få debatten att smitta av sig på Europa.

Personligen hoppas jag på att det leder till ett lyft för nivån på debatten här i Sverige. Jag tror nämligen att det finns en intressant diskussion att ha om man bara ställer liberaler mot organiserade nykterister. Då skulle vi få se en ideologisk diskussion om hur vi ser på människors rätt till sin egen kropp.

Idag ligger ribban betydligt lägre, om frågan ens har sådan tur att den tillåts synas, vilket den väldigt sällan har. Resultatet är debatter, vid de få tillfällen de tillåts finnas, som blir lika låga som förutsägbara. Istället för att diskutera den ideologiska kärnfrågan skall det pratas skadeeffekter. Liberalerna inleder vetenskapligt baserade resonemang som oftast hänvisar till konkret forskning. Motståndarsidan kontrar mot någon efterbliven rehabiliteringstomte som får prata om forskningen får säga vad den vill men hen har minsann sett verkligheten på sin villkorslöst subventionerade klinik. TV-journalisten nickar förstående och tycker det är fullt rimligt att vetenskaplig forskning ställs i paritet med självgod vidskepelse.

Om inte ordväxlingen bryts där (det har trots allt gått tio minuter och vi måste ju ägna den återstående halvtimmen programtid åt att låta någon mediearistokrat analysera debatten i efterhand) brukar liberalen förgäves få försöka göra någon form av utilitaristisk apell baserad på minimering av mänskligt lidande varefter motståndaren drabbas av förmynderidamp och begåvar publiken med ett ljud som vagt kan uppfattas som en blandning av härskartekniker och lågiska felslut. Bonuspoäng om moderatorn avstyr eskalationen från föraktfull indignation till impotent vrede med att bolla över frågan till en gammal narkoman som sedan ägnar sin talartid åt att prata om när herion kom till Stockholm för 20 år sedan, utan att riktigt komma till någon poäng eller föra diskussionen vidare. Liberalen hinner få med en halv mening om skadereduktion. Mer förmynderidamp. Ridå.

Det är där någonstans Sverige ligger idag. Knappt. Eftersom frågan inte ges någon plats i det offentliga utrymmet vore det snarare ett framsteg om fler vetenskapligt analfabeta rehabiliteringsnissar fick stiga fram och tvärsäkert affirmera anekdotens legitimitet.

Det steget har i många år verkat fjärran, men i och med beslutet i Colorado kan  vi nu räkna med att debatten kommer hit vare sig vi vill eller inte. Min gissning är att cannabisfrågan kommer segla upp som en intressant bifråga under valet 2018. Även om debatten lär inledas med oändliga led metaforiska häxdoktorer kommer den kanske, med lite tur, att ideologiseras i valrörelsens kölvatten. Piratpartiet har lyckats vända fildelningsdebatten från att handla om ”kopiering är stöld” till att handla om hur vi ser på konsumenters rätt till de immateriella produkter de själva köpt. På samma sätt hoppas jag i framtiden få se en vitaliserad drogdebatt med en lite seriösare ton och en lite högre ribba.

Obama lyckades dock komma igen så fort budgeten kom upp och vände debatten när Romney försökte attackera honom för militära satsningar. Vem som hade fördel i debatten om handel med Kina är svårare att avgöra, kanske för att det är den enda utrikespolitiska frågan de har olika åsikter i.

Märkbart för kvällen är hur lång tid det tog för Obama att komma in i sitt vanliga lugn. Sett i ett vakuum var hans prestation inget särskilt, men jämfört med hans vanliga framträdanden kunde man definitivt se fasaden krackelera.

Den neutrala kategoring är generöst utmejslad och innefattar i princip allt relaterat till statlig infrastruktur, även förstatligande av telekominfrastrukturen. Subventioner av landsbyggden är dock fortsatt klassat som vänster. Reformer av byråkratiska regler får betraktas som synonyma med avregleringar och har därför klassats som höger. Avkriminalisering av narkotika har klassats som höger, även om det bör noteras att många i partihögern är mot liberalare droglagstiftning och många i vänsterfåran är för. Vissa förslag har andats vänsterpolitik men varit så pass vagt formulerade att de kategoriserats som neutrala.

Analys
Återigen är dominansen av mittenpolitik tydlig. Immaterialrättskritik, offentlighetsprincip, öppen mjukvara, open access och skydd av privatlivet är mycket framträdande men även områden som ligger utanför våra gamla kärnfrågor finns flera mittenpolitiska förslag. Skol-, biblioteks-, och fängelsepolitik kan särskilt nämnas.

Vad gäller förhållandet mellan vänsterfrågor och högerfrågor är dock vänsterlutningen avsevärt mer tydlig i styrelsens propositioner än i besluten fattade på förra medlemsmötet. Delar av vänsterkategorin utgörs av forsknings- och föreningsstöd som kan antas vinna stöd även bland många liberaler men styrelsen har valt att inte stanna där.

Propositionerna innehåller flera förslag på höjda bidrag och vissa av att-satserna står avsevärt långt åt vänster. Välkomnandet av minskad arbetsdelning kan svåreligen tolkas som något annat än marxistisk alienationsteori och förslaget på minimilön är synnerligen anmärkningsvärt. Även om majoriteten av vänsterförslagen ligger ganska nära den politiska mittfåran och den ideologiska lutningen inte borde överdrivas får dessa faktorer sägas bidra till att propositionerna har en viss vänsterprofil.

Den liberala politiken lyser med sin frånvaro och man får lätt intrycket av att styrelsen i förbifarten lagt till ett par formuleringar om minskad byråkrati mest för sakens skull. Vänsterlutningens påtaglighet är främst begränsad till en handfull yrkanden och hade enkelt kunnat avhjälpas med tydligt liberala förslag.

Den svaga vänsterlutning som kunde konstateras i vårmötets beslut riskerar alltså att med styrelsens propositioner att förstärkas. Ambitionerna på en partipolitisk mittenprofil löper därmed risken att sinkas om inte medlemsmötet väljer bifalla utpräglat högerliberala motioner i andra politiska områden.
Uppdatering: Rådatan finns nu att se här

Våra politikers debattvanor är nämligen förvillande lika de vanor många av oss anammar i skolan. När det skall grupparbetas, uppsatsskrivas, eller muntlig redovisningshållas kan är tanken att man efter en viss ålder (typ femte klass) skall börja källhänvisa varje gång man gör fakta påståenden. Källhänvisningar är dock fruktansvärt tidsödande, i synnerhet när de skall göras efter högskolornas standardiserade format (oftast Oxford- eller Harvardstandarden).

Till att börja med har man inte sällan fakta i huvudet utan att veta var den kommer ifrån. När man lärde sig det gjorde man en minnesanteckning av att källan var pålitlig, men inte exakt var den var. Vill man göra faktapåståenden får man alltså ge sig i kast med att slå upp saker man redan vet för att sedan formatera den efter de krav som ställs. Det här är en process som kan ta flera timmar, ibland längre tid än det tar att skriva själva uppsatsen. Källförtecknar man inte sina faktapåståenden lär betyget ta skada.

Det som däremot inte kan skada ditt betyg är ickefalsifierbara påståenden. För den som vill maximera sitt betyg och minimera sin arbetsbörda (det vill säga alla) är alltså det rationellaste tillvägagångssättet att använda så mycket löst tyckande och vaga insiuationer som möjligt. Det här kan bli svårare i vissa naturvetenskapliga ämnen, i synnerhet matematik, men i ämnen samhällskunskap, filosofi, sociologi – ja, i princip alla socialvetenskapliga ämnen med – är det i princip det kärnan kring vilken ens studievanor kretsar. Så länge man skriver med gott självförtroende kan man i princip ta högst betyg för givet.  Med andra ord kretsar de skolämnen som ligger politiken närmast kring att ständigt hitta på alltmer kreativa sätt att fylla sina skolarbeten med snömos. Detta gäller från grundskolan hela vägen genom högskolan.

De allra skickligaste eleverna är de som kan recensera en bok utan att ha läst den, skriva ett prov utan att öppna textböckerna, analysera en filosofi baserat på introduktionsparagrafen i wikipediaartikeln, och ändå få högsta betyg. En gång analyserade jag en film genom att kontrastera marxistisk och hegeliansk dialktik, utan att någonsin ha läst Marx eller Hegel. Filmen handlade om rugby.

Hela vårt skolsystem kretsar kring att bestraffa de som använder empiri i sina analyser, och belöna de som fulländat förmågan att aldrig säga något falsifierbart. Det är i denna miljö många politiker inleder sin politiska karriär i ungdomsförbunden.

De politiska ungdomsförbunden domineras med andra ord av en medlems- och aktivistkår som spenderat majoriteten av sitt liv i en miljö som avskräcker från användning av empiri och uppmuntrar till löst tyckande. Hade Platon levt idag hade han kallat fenomenet filodoxa – att älska åsikter. På sin tid observarande han det nämligen också, och han såg det som den diametrala motsatsen till filosofi (att älska vishet). För honom var filodoxa förintelsen av intellektuell debatt, men idag är det kärnan kring vilken vår politiska kultur kretsar.

Vi behöver inte titta långt för att se paralleller inom den politiska diskursen: I debattartiklar skulle nogranna källhänvisningar närmast framstå som pretentiöst och att använda en utförlig källförtäckning när det skall skrivas motioner kommer inte på frågan. Nej, istället skall allt vara fluffigt, tvärsäkert, och framförallt omöjligt att motbevisa. Precis som i skolan.