Jaha, det där gick ju inte så bra

Det här var ett skitval. En total jävla katastrof faktiskt. PP hamnade på under 1% och SD kom in i riksdagen som vågmästare. Det är viktigt att tappa modet, men lite kräkfärdig blir man ju på pratet om att jobba ”ännu hårdare” om fyra år. Som om vi slappat den här gången. Vi har hållit på att bränna ut halva funktionärskåren under den här valrörelsen, så nej, jag tycker inte vi skall jobba ännu hårdare nästa gång. Det betyder däremot inte att vi skall stänga verkstaden – vi har ju faktiskt fortfarande folk i EU med många år kvar på mandatperioden.

Däremot finns det anledning att vara mer realistiska i våra förväntningar till nästa gång. Låt oss vara klara alltså:: Piratpartiet kommer inte att komma in i riksdagen 2014. Det lär heller inte bli aktuellt med partistöd. Vårt mål, som jag tänkte knyta an till lite eftervalanalys, bör istället vara att klara enprocentsspärren för att få valsedlar levererade och betalda. Det målet är realistiskt av flera anledningar.

För det första är det EU-val i maj 2014. Det innebär att vi kommer få sitta med i debattsofforna på TV och berätta om hur mycket vi uträttat, fram till ett halvår innan riksdagsvalet, vilket kommer påminna folk om att vi fortfarande lever. Efter EU-valet förra året fick vi omkring 2% i opinionsmätningarna i flera månader efter valet, och det med en partiorganisation som i princip sov sedan valdagen. Nästa gång, när vi är i full campaign-mode, hänger hoppet på att vi kan hålla kvar en del av den opinionen i några månader till.

Det borde kunna gå, om vi är tydliga med våra mål och försöker råda bot på slösa-sin-röst-tänket. När någon, vare sig det är en journalist med bandspelare och kamera, eller en vanlig väljare på gatan, frågar oss om vi kommer in i riksdagen svarar vi ”det är inte omöjligt, men i år siktar vi på att komma över spärren för att få valsedlar betalda och distribuerade, vilken ligger på en procent”. Spärrarna för valsedlar respektive partistöd verkar inte höra till allmänbildningen, och därför är det jätteviktigt att vi är tydliga med att vi har realistiska mål, och förklarar på vad vi tjänar på att uppnå dem och varför det inte måste vara riksdagsinträde eller inget.

På tal om röstslöseri, så hade vi en ovanligt stor uppförsbacke i år. Sverigedemokraternas framfart i opinionsmätningarna gjorde att folk inte bara var oroliga för att ”slösa” sin röst på ett parti som inte kom in i riksdagen, utan även för att rösten inte skulle gå mot att hindra SD från att komma över 4%-spärren. Vi skall inte underskatta hur mycket SD-skräcken bidrog till låta sjuklöverna tanka oss på väljare. Orättvisa gammelmedia i all ära, men SD är nog den främsta anledningen till att kamrat 2,5% uteblev. Nu har SD dock kommit in i riksdagen med god marginal och blivit vågmästare, vilket gör att man får hoppas på parlamentariska snarare än valtekniska lösningar för att neutralisera deras inflytande. Således bör vi alltså ha faktor mindre som talar emot oss 2014.

Vi kan inte påverka så mycket vilken taktik folk använder för att utestänga SD, eller hur mycket gammelmedia rapporterar om oss, däremot kan vi påverka hur mycket vi kommunicerar med varandra. Nätet är vår högborg, men vi skall inte ta det för givet. Det gjordes inga störra försök till bloggbävning den här valrörelsen, vilket var synd, men framför allt måste vi sluta spamma sönder PP-Live med ”aktivistrapporter”. Jag surfar runt på PPs sidor för att få information om vad som är på gång för partiet, politiskt och organisationellt, inte för att se en bild på en affisch någon satt på ett träd mellan Småtorp och Lillträsk. Live-sidan, som jag uppfattade den, var till för att sålla bland uppsjön av online-kommunikation och skapa ett omfattande urval av den mest relevanta piratrelaterade informationen. Att då översvämma bloggflödet med en flod av ovidkommande bilder på affischer känns tämligen kontraproduktivt. Lärdomen till nästa val, således: Logga gärna aktivism, men inte på sidor som folk faktiskt läser.

Till sist skulle jag vilja göra min kanske viktigaste uppmaning: Satsa, satsa, satsa på lokalvalen! Vi borde absolut inte göra som i år och betrakta dem som en perifer företeelse som berörda funktionärer får sköta själva vid sidan av. Istället bör vi se inträde i lokala församlingar som en central beståndsdel i piratrörelsens framgång. Genom att komma in kommunfullmäktige och landsting runt om i landet vänjer vi folk vid känslan av att rösta pirat, och kan på så sätt säkra väljargrupper långsiktigt på ett helt annat sätt än en riksdagskampanj med tunnelseende har chans till. Det ger oss dessutom resurser att bygga organisationen med – även om det är lokalt baserade resurser skapar det fortfarande ökade möjligheter till att kampanja på lokal nivå, vilket indirekt gynnar partiet centralt och för mig över till nästa fördel: Opinionsbildning. Genom att bli invalda i lokala församlingar kan vi lättare få uppmärksamhet i lokala media, och dessutom större legitimitet i vår övergripande ideologi. Inrättning av organisatoriska mekanismer för att stödja och stärka de lokala organisationerna bör alltså stå högt på agendan.

Det leder mig också över från partiet till vårt ungdomsförbund. UP bör satsa hårt på att bilda starka lokala föreningar. Syftet bör dock inte främst vara att opinionsbilda å partiets vägar – vi skall inte underskatta gemene mans förmåga till ointresse för politik – utan att införliva nya medlemmar i förbundet. Organisera LAN-partyn, spelkällar, fotbollsturneringar, filmkvällar, kafferep, brodyraftnar, picknickar, eller vad som helst. Målet bör vara att få ungdomar att gå med i förbundet inte därför att det är viktigt, utan därför att det är roligt. Genom etablera sociala nätverk inom vår främsta målgrupp, minskar vi tröskeln för att rösta pirat när de får rösträtt. För att etablera oss tydligare bland ungdomar (och vi skall inte tro att vi få värva ungdomsväljare gratis – deras stöd för PP i riksdagsvalet var minimalt) bör vi alltså bli en källa till meningsfulla fritidsaktiviteter, inte bara ett sätt visa att man vill kunna fildela fritt någon gång i framtiden.

Speaking of fildelning, så är det en fråga vi måste trycka hårdare på i framtiden. Privatliv i all ära, men vi skall inte glömma våra kärnväljare, och där är fildelningsfrågan central. Jag vet att det kan vara mera lockande att prata om de stora övergripande frågorna och visst har de sin plats i debatten, men precis som det finns stora väljarskaror som röstar vänster för att få mer i bidrag, eller borgerligt för att få sänkt skatt, så måste vi komma ihåg att det finns människor som är villiga att rösta pirat bara för att få ladda ner gratis musik och film. Rätten till fri kultur är ett självändamål, inte bara en pragmatisk konsekvens av skyddad privat kommunikation.

Över en procent 2014 som mål, alltså. Med hänsyn till det jag sagt borde det inte vara alltför svårt att dubblera årets resultat i nästa riksdagsval. Med en dubblering av det, får vi riksdagsstöd 2018, och kommer kanske in i riksdagen 2022. Ja, det är tolv år dit. Ja, det är väldigt länge, men som jag sett folk skriva idag, så var det nog lite naivt att tro att vi skulle komma in i riksdagen på mindre än fem år, och då tycker jag vi skall lära vår läxa och inse att vi nog inte kommer in i riksdagen på nio år heller. Vi måste sluta tänka instant gratification och börja tänka mer långsiktigt. ”Sverige, Europa, världen” är ju en fin dröm, men nog lite väl simplistisk.

Gratis valsedlar 2014, således, och partistöd 2018, med lokal etablering under tiden. Vi bör kunna hoppas på riksdagsinträde någon gång på 20-talet, då vi kanske får spendera en mandatperiod med att bli varma i kläderna, utan något jätteinflytande. Blockpolitiken kommer inte att vara för alltid, så vågmästarstrategin lär vi få omarbeta någon gång i framtiden, men när vi väl etablerat oss bör vi kunna utöva en del av det inflytande vi drömt om. Ministerpost 2030, är vad jag hoppas på, och jag tänker inte vara mer optimistisk än så. Vi kommer fortfarande kunna opinionsbilda i nationella frågor, och på lokal nivå lär vi kunna bedriva informationspolitik långt innan dess. Låt oss heller inte glömma att har platser i EU-parlamentet, vilket inte är en bedrift att förakta, och en enorm tillgång i den internationella opinionsbildningen.

Håll hårt i EU-mandaten, alltså, och sikta på försiktigt inträde i folkvalda församlingar och gratis valsedlar 2014, med lite bredare etablering och partistöd 2018, riksdagsinträde under 20-talet, och Ministerpost 2030. Det är mitt långsiktiga mål.

Det här inlägget postades i Ministerpost 2030, Piratpartiet, Riksdagsvalet 2010. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Jaha, det där gick ju inte så bra

  1. Sharpless skriver:

    Håller med det mesta, men jag vet inte om vi ska trycka mer på fildelning. Funderar mest på hur vi ska få folk att förstå vår politik, känns som det är där skon klämmer just nu.

    För övrigt hoppas jag att du tappat bort ett ”inte” i meningen: ”Det är viktigt att tappa modet …”

  2. Anton Nordenfur skriver:

    Håller med Sharpless, vi bör betona ganska utspritt just nu, med fokus både på fildelning och på integritet. Vi bör även öppna upp oss i alla fall en aning på frågor som vår politik till viss del redan täcker, såsom domstol, skola och forskning. I övrigt håller jag med dig, 1 % är ett bra nästa mål. Jag har lite svårt att acceptera 2.5 % som mål 2018, men det är svårt att säga nu. Lika bra att vänta med det, beroende på hur saker kommer ligga till. Oavsett vad satsar jag stenhårt hela vägen från och med idag.🙂

  3. Christer skriver:

    ”Det är viktigt att tappa modet, men…”

    Fattas ett ”inte” där?

  4. Filip skriver:

    Bra rutet!

    Angående detta citat: ”Opinionsbildning. Genom att bli invalda i lokala församlingar kan vi lättare få uppmärksamhet i lokala media, och dessutom större legitimitet i vår övergripande ideologi.” så är väl problemet fortfarande att vi faktiskt inte har någon tydlig övergripande ideologi. Vi har tre fokusfrågor och tydliga idéer om vad vi vill göra på varje område, men vad är egentligen piratpartiets ideologi? Jag tänka mig att i väljarnas ögon är det snarare frånvaron av en tydlig ideologisk grund som gör att vi framstår som ett enfrågeparti, snarare än att vi inte har lösningar på alla de traditionella politiska frågorna. Det senare har ju som bekant inte SD heller, men det var uppenbarligen inget hinder för att rösta på dom.

    Som sagt, vi har tre fokusområden, och många intressanta idéer, men vad som behövs är väl att vi lyckas knyta ihop allt till en sammanhängande ideologi, och att vi sedan blir mycket mycket bättre på att kommunicera den till utomstående än vad vi varit hittills. Därför tror jag att idén om en tankesmedja är oerhört viktig.

    Ditt långsiktiga mål är antagligen realistiskt. Det som gör att många förmodligen helst vill slippa inse det är nog att det också leder till insikten att, för dom som idag är aktiva och menar allvar med att genomföra piratpartiets långsiktiga mål, så kommer det, tyvärr, kräva större delen av deras liv i anspråk för att lyckas.

    Så precis som du säger, vi kan inte förvänta oss instant gratification. Vi måste börja se EU-valet som en engångsföreteelse. Att genomföra Piratpartiets politik är ett livsprojekt och inget mindre. Därför borde nog alla nu ställa sig frågan: Hur viktiga är dessa frågor för mig? Hur mycket är jag beredd att kämpa för dom? Är det värt att engagera sig resten av livet för det här?

  5. Christer skriver:

    Först: som helhet tycker jag din artikel är bra och jag håller med om det mesta.

    Så till det intressanta, det jag inte håller med om:
    Jag tycker det är alldeles för tidigt att sätta upp mål för valet 2014.

    Det kan vi göra när valrörelsen drar igång på allvar.

    Men då ska vi nog ha bättre tentakler än vi haft nu och verkar det då realistiskt med 1%, fine.

    Fram till dess får vi sprida vårt budskap så gott vi kan, och försöka göra det smartare framför allt. Mer muskelkraft har vi, som du mycket riktigt påpekar, inte.

  6. Nicholas Miles skriver:

    Jaa, det fattas ett ‘inte’ i texten. Det sista vi skall göra är väl att tappa modet =p

    Anledningen till att jag valde 1% som mål är att det är det lägsta resultat man kan få med konkreta, organisatoriska konsekvenser. Sitter man i riksdagen, innebär en extra procentenhet fler mandat, men utanför riksdagen finns det ingen praktisk skillnad mellan 1% och 2%. Eftersom det a fortiori är lättare att få 1% än 2%, är det det tidigare resultatet vi bör sätta som officiellt mål. Ligger vi på 3% strax innan valet kan vi ju säga att det ser ut som att vi kommer få partistöd, men måste samtidigt påpeka att det vi hoppas på är 1% för valsedlar. Det centrala här är att skingra rädslan för att man skall slösa sin röst, och då är det viktigt att visa hur ”lätt” det är för deras röst att göra verklig skillnad. Det är inte som att folk kommer avstå från att rösta på oss i någon större grad, bara för att vi ”får så mycket iallafall”. Och gör de det får de väl komma tillbaka nästa gång. Den viktiga frågeställningen här är: Om vi får ~1% genom att säga att vi siktar på det, kommer vi verkligen att få 1,5% till bara för att vi går och säger att vi nog får partistöd? Om det inte finns belägg för att så är fallet, bör vi istället maximera våra chanser att faktiskt få valsedlar, istället för att riskara att förlora dem också bara för att vi har chans att kanske, eventuellt, möjligen om vi har tur få 2,5%.

    Vad gäller fildelning, så tycker jag det bör lyftas fram mer därför att det hamnat i skymundan. Integritetsfrågan är också viktig, men den är verkligen inte anledningen till att vi driver fri fildelning. Rätten till fri kultur är ett självändamål, som sagt, även om det också innebär att IPRED mm. blir tandlöst.

    Breddning lär nog bli aktuellt, ja. Det betyder inte att vi skall börja tycka saker om jobbskatteavdraget, men vi får nog vara lite mer kreativa med hur piratpolitiken kan appliceras. Det är framförallt här som vi kan driva frågan om fri kultur tydligare, eftersom det innebär att vi får chansen att bygga sakpolitik på den, och således inte bara prata om fildelningen som en konsekvens av privatlivet. Vågmästarstrategin kan också komma att behöva omarbetas, beroende på hur blockpolitiken kommer att se ut framöver, men det lämnar jag därhän tills vidare. Det är iallafall inget som bör ändras innan årsmötet 2012.

  7. Klas skriver:

    Som icke-medlem uppfattar jag att ert huvudproblem inte varit fildelning kontra integritet. Jag förstår om det är tråkigt att höra efter allt jobb som jag vet att ni lagt ner, men problemet är att ni inte hörts och synts tillräckligt.

    När jag nämnt PP innan valet så har svaret nästan alltid varit ”Ja, dom har man inte hört så mycket om”. Detta från personer som definitivt är potentiella väljare och som troligen röstade PP i EU-valet.

    Jag tror att ”kampanjen” inför nästa val måste starta ganska snart. Ni måste bli en del av svensk politik under de fyra kommande åren. Dessutom måste arbetet i Bryssel komma fram ordentligt, i god tid innan nästa EU-val. Själv följer jag Christian Engströms blogg och en hel del av det som kommer upp på live.piratpartiet.se, men de allra flesta gör inte det och vet i princip inget alls om vad deras röst har haft för effekt.

    Jag har inga svar på hur ni ska bli mer synliga. Jag vet att ni har använt all energi ni kunnit för att nå dit det senaste halvåret.
    Som jag ser det så har dock grunden i den strategi ni haft varit korrekt. Att satsa mer på lokalval eller omformulering av er politik är inget jag tror på.

    Jag röstar på ett tydligt och fokuserat Piratparti. Ett parti som förstår frågor som andra partier inte klarar av att hantera. Ett bredare, mer ideologiskt Piratparti skulle mycket väl kunna förlora min röst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s