Ibland kan det behövas lite Intelligent Design

Häromdagen skrev jag under en intentionsförklaring, 8 teser för framtiden, som Simon Rosenqvist publicerade igår. Initiativet har fått blandad kritik. Den gemensamma nämnaren verkar vara efterfrågan på mer ”organisk” utveckling, och visst är sådan spontan gräsrotskultur viktig att bibehålla inom partiet, men det innebär inte att vi skall abdikera våra möjligheter till samordning och koordination. Det är viktigt att vi har en öppen och fri ideologisk debatt inom partiet, men samtidigt måste vi kunna ställa vissa organisatoriska krav på oss själva. För partiets egen utveckling är det bra med en obegränsad dialog, men samtidigt kan vi inte glömma att vi faktiskt är ett parti med ambitioner att påverka samhället parlamentariskt.

Jag har berört behovet av inträde i landstings- och kommunfullmäktige tidigare här på Argusen, och det är något jag står fast vid. Organisk utveckling i all ära, men det valmyndigheten bryr sig om är att det rätta pappersarbetet är ifyllt, och för att ställa upp i lokala val behövs en fungerande organisation som kan ta fram formella valmanifest, valsedelsnamn och engagerade politiker. En central samordning av lokalavdelningarna som stöttar och uppmuntrar våra funktionärer att bli politiker är absolut nödvändigt för att vi skall kunna bygga partiet långsiktigt med en stabil grund. Det långsiktiga målet för mig partiet (för mig för partiet?) är Ministerpost 2030.

För att kunna bygga partiet behöver vi inte bara bygga organisation, utan också vår politik. För att lyckas med detta måste principprogrammet moderniseras, och då är det ganska bra att tillsätta en arbetsgrupp som kan fokusera på det. Vi har i dagsläget ingen etablerad praxis för hur principprogrammet skall förändras, utan är kommer det upp till debatt i bloggosfären heter det att det måste årsmötet bestämma, och när det läggs motioner på årsmötet heter det att vi borde diskutera oss fram till konsensus. Situationen har gjort att principprogrammet har blivit svårangripligt för den som vill åstadkomma förändring, och då är det bra med en arbetsgrupp som kan uppmuntra till eller provocera fram en debatt. Det betyder inte att alla andra skall förbjudas från att prata om det – snarare tvärt om. Det vi lärt oss av valmanifest2010 är att vi behöver en öppen debatt där alla får delta, men också att vi behöver människor med ansvar för att ta fram ett första utkast som andra pirater kan reagera på.

Utan någon form av arbetsgrupp som kan fokusera på principprogrammet, riskerar debatten att bli luftig och oriktad, med odiskuterade årsmötesmotioner som bemöts med ”det här måste vi prata mer om innan vi röstar igenom” som resultat. Av den anledningen är det också bra att arbeta fram informella normer för vad vi betraktar som piratpolitik. Det blir liksom lite överväldigande för någon som vill förändra att behöva ta ställning till, typ, all mänsklig politik överallt någonsin. En flytande debatt utan fasta gränser kan leda till mycket kreativitet, men vill vi åstadkomma något konkret inom överskådlig framtid kan det nog vara bra att gräva en del kanaler också.

Faktum är att vi har vissa begränsningar i debatten redan idag, men att de inte synliggörs. Till exempel anses det generellt vara verboten att prata fördelningspolitik eller höger-/vänsterfrågor, men var gränsdragningarna går är oklart. Genom att kanalisera debatten till vad som utgör piratpolitikens begränsingar, skapar vi tydligare linjer som inte främst begränsar samtalet, utan snarare frigör det genom att synliggöra de normer som tidigare låst det. Allt som inte är förbjudet är tillåtet, och det är bara genom att formalisera förbud som vi kan kritisera och upphäva dem. Oskrivna regler blir sårbara först när de skrivs ned, och då kan man inte alltid vänta på att någon annan skriver ned dem åt en ”organiskt”.

För att främja en ideologisk utveckling även utanför de begränsningar vi inte bestämmer oss för att riva ned, är en fristående tankesmedja en utmärkt idé. Genom att skapa en formell arbetsdelning blir det lättare för partiet att aktivt ta ställning till de idéer som kan komma från den. Återigen handlar det om att få bukt med den rädsla som finns inom partiet, för att ta i nya frågor. Slänger någon ut budskapet ”Jag har idé help plz” på blogg, twitter och forum blir responsen inte alltid så stor, och ofta väljer folk att inte diskutera sakfrågor eftersom eventuellt kanske möjligtvis skulle kunna tänkas ligga utanför vårt politiska fält. Eftersom PP i princip damsugit bloggosfären på informationspolitiskt intresserade, finns det inte så många kvar att fråga om partiengagerade inte vill vara med. Då är det bra med en formell, extern organisation dit man kan vända sig för att klusterarbeta fram konkreta förslag utan att deltagarna behöver vara rädda för att ”splittra partiet”, eftersom de definitivt, absolut, totalt jobbar fram idén med tankesmedjehatten på. Genom att på det sättet kanalisera ideologisk entusiasm, blir det lättare att göra lösa idéer till konkreta sakpolitiska förslag, som årsmötet sedan aktivt kan ta ställning till och på så sätt vitalisera debatten, istället för att motionen skjuts ned på idéstadiet genom piratrörelsens passiva ovilja att ta i den.

På samma sätt är det viktigt att kanalisera debatten i syfte att opinionsbilda utanför piratrörelsen. Visst är det bra att alla kan prata om vad de vill när de vill, men som politiskt parti (och rörelse, för den delen) har vi ett intresse av att få genomslag för våra idéer inom den bredare befolkningen. För att göra detta behöver vi bland annat fånga gammelmedias uppmärksamhet och skapa ringar på vattnet inom den utompiratska bloggosfären (Ja, det finns en sådan. Tror jag.), och då behöver vi kunna rikta debatten på hemmaplan för att kunna få bredare genomslag med våra idéer. Återigen är kanalisering nyckelordet. (Det fungerar inte minst eftersom nätet som fenomen är rikt på vattenmetaforer). En organisk och fritt flytande debatt är bra om vi vill se vilka nya riktningar den kan ta, men under de korta perioder då våra frågor berörs i media behöver vi kunna kanalisera den för större slagkraft.

Organisk debatt är bra för kreativiteten, alltså, och på lång sikt kan den leda oss till ställen vi inte kunnat drömma om. Ibland fordras emellertid ett perspektiv på kortsiktiga mål, och då krävs en fungerande organisation med en konkret handlingsplan. Organiskt utvecklade diskussioner får piratrörelsen att frodas på sikt, men för att tränga in i de demokratiska institutionerna behövs handlingsplaner, och då kan det vara bra med lite intelligent design.

Det här inlägget postades i Gammelmedia, Ministerpost 2030, Piratpartiet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ibland kan det behövas lite Intelligent Design

  1. Ping: Det som göms i snö… « Then Piratska Argus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s