Det som göms i snö…

För omkring ett halv år sedan blåste Rick Falkvinge klart skepp, och i princip all intern diskussion om partiets organisation och politik lades på is till efter valet. För den som inte märkt det, så är det efter valet nu, och föga förvånande håller de gamla diskussionerna på att tina upp. Det är bra.

Vi skall diskutera hur partiet fungerar. Det har gått en och en halv vecka sedan valresultatet så det är aktuellt att diskutera partiets organisation, politik, och ledarskap nu. Ja, nu. Av någon anledning  förefaller en del – ingen nämnd ingen glömd – vara av åsikten att det är ”för tidigt”, att diskussionen skulle hållas i affekt. Det känns, uppriktigt sagt, som en nedvärderande attityd. Vi är inte dagisbarn, vi är vuxna människor och vi är mogna nog att hålla oss lugna och sansade trots att tomten inte gav oss de presenter vi önskat oss. Ricks ledarskap har ifrågasagts nu, liksom för sex månader. Jag kräver inte att han, eller någon annan för den delen, skall avgå – snarare tvärtom: skulle det läggas motioner på årsmötet om att avsätta folk hit och dit skulle jag nog rösta emot dem. Ingen har misskött sig så pass mycket att de behöver avsättas, och alla styrelseposter har tidsbegränsade mandat, vilket innebär att man helt enkelt kan underlåta att ge någon förnyat förtroende om man inte gillat deras arbete dittills (I Ricks fall löper hans mandat ut 2011, om jag inte missminner mig).

Med det sagt vill jag återgå till min ursprungliga poäng och säga att vi måste respektera de – oss – som vill se förändring inom partiet. När en diskussion läggs på is till efter valet kan man inte efter valet komma och bortförklara den med valresultatet. Vi vill inte se förändring för att vi är ledsna och besvikna över hur valet gick, vi vill se förändring därför att vi är genuint bekymrade över hur partiets organisation har skötts. Jag skriker inte efter blod, men jag skulle ljuga om jag påstod att det inte hoppat fram lite för många lite för stora grodor från det här partiet, och det är inte den breda medlemskåren som avlat dem.

Partiet har problem. Det är toppstyrt, oregerligt (hur man nu lyckas kombinera de två), och, som valefterspelet visar, lågt i tak. Dexion skriver bra om många av partiets problem. Jag rekommenderar er verkligen att läsa hennes beskrivning. Hon tar bland annat upp alla-kan-tralla-kulturen i partiet – hur vi förväntar oss att kodare automatiskt skall vara duktiga skribenter, trots att vi aldrig skulle drömma om att alla författare kan koda. Vi har idag ett mycket öppet parti med en bred deltagarkultur vilket är bra, men som jag bloggat tidigare, så kan man inte låta allt gå för egen maskin – man måste ha någon form av planering också. Det här är grava problem vars lösning jag är benägen att säga att partiets framtid hänger på. De har varit här länge, medvetenheten har varit här länge, och nu när vi är ute ur klart skepp är det dags att ha ett öppet och ärligt snack om dem.

Det handlar inte om valet, det handlar om att partiet har problem. Snälla, ni som kanske inte vill hålla med, respektera det och försöka inte snacka bort det med att vi fortfarande skulle vara upprörda över valresultatet.

Det här inlägget postades i Piratpartiet. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Det som göms i snö…

  1. klara skriver:

    Jag ska försöka förklara vad det här handlar om. Det handlar om att Piratpartiet fungerar som så här: https://twitter.com/mickejamtsved/status/25779399280

    Där har du en av anledningarna till att folk säger ”hasta inte nu”. I piratpartiet är just hast makt. Och det vet var och en som är ute efter makt i partiet. Det sitter i väggarna.

  2. Nicholas Miles skriver:

    Jaa, det stämmer nog. Så har jag faktiskt aldrig tänkt tidigare, men nu när jag tänker på det förefaller det så uppenbart…

    Grejen är att jag inte försöker hasta, utan snarare se till så att inget hastas före det här, if that makes any sense. Det är några månader kvar till årsmötet, men min åsikt är att stora och svepande förändringar (såsom att rumstera om i ledarskapet) skall få diskuteras långsamt fram till mötet 2011. Det viktiga är dock att de diskuteras, och inte läggs på is (igen). Det finns olika sätt att framkalla hast, och ett av dem är att skjuta upp saker så pass länge att det bara finns tid till att hasta igenom dem. Det jag försöker åstadkomma är att vi *inte* skjuter upp den här diskussionen ännu mer, utan börjar med den redan nu så att vi kan ha en lång och saklig debatt där inga stora events ligger och lurar vid horisonten i allas medvetande.

    Kort sagt: Att skjuta upp det här snacket i ett halvår under förevändningen att vi är för ”upprörda” av valresultatet för att kunna vara sansade, är ett sätt att se till att diskussionen hastas igenom när den väl dyker upp. Den skall få ta den tid den tar, men den skall påbörjas *nu*.

    För dem som vill. De andra kan ju vänta till de känner att tiden är mogen, men de av oss som tycker att fem månader är länge nog att vänta, ser jag ingen anledning till att inte börja redan nu.

  3. Mikael Nilsson skriver:

    Det finns absolut ingen anledning att låta bli att debattera nu. Däremot får vi nog ha lite tålamod innan vi kan känna att vi har några svar…

  4. Hanna Dönsberg skriver:

    Själv har jag egentligen ingen lust att diskutera, min lust har försvunnit efter att ha varit engagerad så länge. Jag pallar inte helt enkelt, höll på att gå under ett tag när samarbeten var på väg att gå åt skogen, munkavlar trycktes på åt höger och vänster och ledare uttalade saker som ”du har inte rätt att vara arg” (inte till just mig den gången).

    Att vara aktiv i det här partiet är för tillfället jättemärkligt för mig, jag har mycket stöd i partiet, bland en hel del väljare, representanter från andra partier och ungdomsförbund osv. Jag vet själv att jag är jävligt bra på det jag gör. Trots det känner jag mig totalt motarbetad och jag har därför just nu svårt att se en lösning på våra interna problem. Jag är helt enkelt inte i fas.

    Var på möte i en annan organisation idag, där det tillfälligt har varit en hel del strul. Där bytte man ut alla utom mig, och vi är nu ett engagerat, positivt gäng som inte gräver i det gamla utan ser framåt mot att utveckla verksamheten och stärka organisationen på alla nivåer (speciellt de lokala). En hel del människor är på mig och säger åt mig att lämna piratskeppet, och jag kan helt ärligt säga att tanken är lockande. Just nu åtminstone.

    Jag väljer att luta mig tillbaka en del och tänka mer på mitt eget välmående än partiets, känner mig splittrad men kan aldrig sluta engagera mig (vet inte hur man gör XP). Hoppas att jag kommer få se en positiv utveckling, ledd av alla de skarpa människor vi har i vår organisation. Om inte det interna ser radikalt annorlunda ut efter nästa årsmöte, är risken stor att min känsla av att frivilligt vilja gå på plankan kommer finnas kvar…

  5. onkel a skriver:

    Det kanske är så enkelt att ett linjeorganisation inte funkar i en demokratisk organisation — kanske i företag, för där ansluter sej folk för att man måste tjäna pengr för sitt uppehälle.

  6. JP skriver:

    Instämmer till fullo. Välkomnar diskussionerna, för de måste ske. Vi har grymma problem att lösa.

  7. klara skriver:

    Nicolas: Då är vi ense :)Diskussion ja, inte hast. I egenskap av styrelseledamot känner jag mig just nu tokstressad. Inte nog med att vi måste ha styrelsemöte som kallats inte ens en vecka i förväg, det finns dessutom ett årsmötesbeslut på att vi måste ha årsmöte före 1 nov, som måste vara kallat 4 veckor innan och då kanske vi ska välja ny styrelse (eftersom det är upp till medlemsmötet som måste vara 1 november att bestämma om vi ska göra det eller ej) och mitt mandat går ut så jag måste ta ställning till om jag vill ställa upp till omval osv.

    Jag känner mig mer stressad av styrelsearbete nu efter valet än före. Tyvärr. ;/

  8. Hanna Dönsberg skriver:

    Diskussionen har existerat sen starten av partiet. Så som det ser ut nu så har de allra flesta interndemokratiska tänkarna lämnat partiet. Vi är några få som varit med från start, och jag kan nog tala för oss alla när jag säger; Tack till alla er andra, som kommit in i kaoset senare och tar strid med oss.

    Det här handlar om att i slutändan skapa världens bästa parti, för att få igenom den allra viktigaste politiken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s