Projekt Öppen Genealogi

Jag och min medbloggare Staffan Jonsson  håller på att spåna kring möjligheterna att digitalisera de svenska kyrkböckerna. Det vi inriktar oss på är den svenska genealogin som finns arkiverade genom dem; tanken är att skapa ett öppet, digitalt arkiv med korslänkade släktskapsuppgifter om gamla döingar i Sverige från de senaste seklen. Ett digitalt arkiv finns redan, men det krävs ett betalt abonnemang för att komma åt det. Vår ambition är alltså att skapa ett som man kan komma åt gratis, och kanske på sikt sammankoppla det med liknande databaser från andra länder. Eftersom vi misstänker att riksarkivet inte blir så glada om vi helt enkelt kopierar deras digitala information, får vi helt enkelt digitalisera den själva (skyll på upphovsrätten). Man skulle så klart kunna förorda att de digitala arkiven helt enkelt släpps fria, men vill man åstadkomma en sådan förändring behöver man sitta i riksdagen, och det gör inte vi, så vi kör ett mycket enkelt hack istället genom att helt enkelt göra jobbet själva.

Jag har ännu inte kollat upp legaliteten i att fotografera originaldokumenten, men utgår ifrån att de inte omfattas av något immaterialrättsskydd efter trehundra år. I princip hoppas vi på att få tillgång till originalen, eller ännu bättre public domainkopior som man inte behöver vara så rädd om, för att fota med högupplöst digitalkamera och sedan göra till fri, sökbar databas med wiki-liknande funktionalitet.

Tanken är alltså inte bara att digitalisera, utan även att korslänka och strukturera för användarvänlighetens skull. Vi funderar även på att använda någon form av retroaktiv till delning av (typ) personnummer med födelsedatum siffra för socken, och kanske lite annat (till exempel antal barn). Än så länge är Projekt Öppen Genealogi bara på idéstadiet, men den som vill vara med och hjälpa till kan ju ta sig en flukt i paddan, och hojta till så kan man bli indragen i lämplig skype-kanal. Vi twittrar på hashtaggen #opengepro (för Open Genealogy Project, för den som är nyfiken).

Det här inlägget postades i Open Genealogy Project, Piratpartiet. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Projekt Öppen Genealogi

  1. Mats skriver:

    Låter som en trevlig idé, ett fritt alternativ till genline.se eller vad den heter, eller ja svar.ra.se som du nämner…
    Fast mycket jobb, nej fel: sjuuuuuukt mycket jobb.

  2. Anders Andersson skriver:

    Riksarkivets potentiella upphovsrättsanspråk är nog ganska överdrivna. Se 26 a § andra stycket URL. Frågan är om ens Mormonkyrkans mikrofilmer (som Riksarkivet fått primärkopior av) skyddas som ”fotografiska bilder” i Sverige; det är ju bara reproduktioner av plana pappershandlingar. Under 1970-talet tog Riksarkivet över mikrofilmningen, och därmed är det lika fritt att återge dem som att återge originalhandlingarna. Jag skulle dock gärna se saken prövad i Regeringsrätten.

    Dessutom är det inte självklart att abonnemangsavgiften gäller i tid och evighet. Verksamheten har i praktiken betalat sig själv flera gånger om, och det strider mot grundtanken i svensk offentlig rätt att man skall tvingas betala för att enbart läsa allmänna handlingar. Det kan rentav vara på väg att hända saker i kulisserna i detta nu.

    Idén i sig är utmärkt, men de mänskliga resurserna kan investeras på bättre sätt än i att sitta och göra om arbete som andra redan har gjort bara för att vissa formella beslut inte har fattats. I början av 1990-talet ville jag scanna in Svensk författningssamling och lägga ut lagen på nätet; gissa om det hade varit bortkastat arbete?

  3. Nicholas Miles skriver:

    Jaa, skulle det vara så att vi kunde använda det redan digitaliserade materialet vore det så klart optimalt. Vad jag förstår så består det dock bara av fotografier, så vi skulle fortfarande behöva skapa hyperlänkar och strukturera det.

    Jag satt själv och funderade på om mikrofilmen kunde ha verkshöjd, och tänkte att de måste ha det i form av fotografier, men rimligtvis måste ju själva innehållet vara allmän domän. Frågan är om ett enmånadsabonnemang ger några kopieringsmöjligheter, eller om de har en massa jobbig DRM.

  4. minata skriver:

    Om ni har så mycket tid över och så gott om pengar.
    Varför inte bli volontär hos Projekt Runeberg?

    http://runeberg.org

  5. Anders Andersson skriver:

    Förtydligande: Det var inte jag som knappade in Per Bills motion om att göra Rixlex avgiftsfritt, som jag länkade till ovan. Det fanns för övrigt en samtidig motion från socialdemokraterna med i sak samma innebörd:

    http://runeberg.org/svealag/mot-1994-k316.html

    De båda motionerna illustrerar politikernas trevande försök att ta sig an den nya tekniken vid mitten av 1990-talet, och de nämner för övrigt just Projekt Runeberg som ett exempel på behjärtansvärd ideell verksamhet. Ur s-motionen:

    Då lagtexter uttryckligen är undantagna från upphovsrätt har man läst in några lagar som har nära anknytning till projektet. Det gäller bland annat datalagen och lagen om upphovsrätt.

    Trots att utbud av lagtexter knappast har varit huvudsyftet med projektet har dessa under lång tid varit de mest uppskattade delarna av hela projektet.

    Just datalagen (i 1992 års version) råkade vara mitt eget bidrag till Projekt Runeberg, och lagtexterna klättrade mycket riktigt upp till toppen av den serverstatistik som Lars Aronsson månatligen redovisade på sändlistan. Jag antar att det var betydligt fler av dåtidens nätanvändare som kom i kontakt med personregister än som studerade litteraturhistoria. Dessutom var det menysystemet Gopher som användes de första åren, inte HTML och HTTP.

    För ert ovan föreslagna projekt bör det som hände på 1990-talet vara av intresse. Riksdagens förvaltningskontor begärde alltså närmast slentrianmässigt samma abonnemangsavgift för Rixlex via Internet som man måste betala för att få riksdagstrycket i pappersform sänt till kontoret eller tidningsredaktionen, minst 6.000 kronor per år. Sedan slog World-Wide Web igenom, och någon insåg att det valda tillvägagångssättet var uppåt väggarna trångsynt. Motionärerna fick gehör för förslaget i utskottet, och kort därefter blev det fritt fram för oss alla att koppla upp oss (med TELNET) till Rixlex. Numera är Rixlex som bekant integrerat i riksdagens webbplats.

    Med då gällande och all därefter tillkommande lagstiftning digitalt säkrad och återgiven, så har jag för min egen del siktet inställt på de historiska lagar som ingen scannat in ännu, men jag har inga ambitioner att själv digitalisera hela SFS, utan jag nöjer mig att experimentera med presentationstekniken. Jag vill inte lägga ned en livstid på att gratis göra det som någon annan med bättre resurser hinner göra före mig och dessutom får betalt för.

    En vacker dag trillar polletten ned också på ansvarigt departement för arkivväsendet, och när diverse tekniska och ekonomiska frågor är lösta så kan kyrkböckerna vara fria för envar att kopiera och sprida. DRM? Det tror jag inte; skulle något sådant påträffas bör vi uppmärksamma det och kräva att det tas bort. Formatet som används är Dejavu, som det finns fria läsare till.

    Hyperlänkning blir väl mer intressant när man börjar digitalisera själva textinnehållet i kyrkböckerna. Bara det är skäl nog att släppa dem fria, och låta svärmen gå loss på dem med sina OCR-försök. Vi lär dock under överskådlig tid få nöja oss med att läsa handskriften med våra egna ögon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s