Reflektion kring den historiska utvecklingen

Jag hittade, såsom Nicholas, en skoluppsats som jag tyckte var värd att publicera. Texten skrev jag inom Historia A. En text som är delvis influerad av Jonathan Holmquists (frid över hans minne) valtal under EU-valet och som har med idéer om hur vårt idéarv är en ständigt växande grund för nya idéer att göra.

Det går att se vissa mönster och trender i historien. En idémässig och även vetenskaplig utvecklingstrend är den om hur vi observerar vår omvärld. Dagens idéer bygger på gamla idéer. Kvantfysiken hade inte kunnat uppstå utan idéer och slutsatser om klassisk fysik som bland annat Newton kom fram till utifrån observation av omvärlden, i hans fall gravitationen manifesterad genom att ett äpple föll till marken. I och med detta skapade äpplet, i all sin enkelhet, en process som ledde fram till dagens kvantfysik. Processer, det är ett betraktelsesätt att använda när man ser på historien. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men de sker konstant. Processer kan sägas vara det som följer efter en viss händelse. Tidens gång helt enkelt, eller är det verkligen så enkelt?

Det finns en strävan att alltid göra bättre, veta bättre, och att göra mer. Allting detta har dock en sak gemensamt, det bygger på tidigare, och nuvarande, processer. Vi kan se på hur dagens matöverskott tillåter och möjliggör en arbetsfördelning, som i sin tur driver teknologisk och samhällelig utveckling. Detta är heller inget nytt. Under medeltiden, som betraktas som en mellanperiod mellan antiken och renässansen, utvecklades en ny sorts plog, vilket hade den effekten att det helt enkelt blev mer mat och att levnadsnivån kunde höjas lite. Olyckligtvis bröt pandemin digerdöden ut då, vilken ledde till befolkningsnivån sjönk och det blev svårare att leva igen. Arbetsfördelningen, att en del producerar matvaror, och andra producerar andra saker, är också en förutsättning för en marknad. Allting bygger i grunden på att vi får mat, allting annat är sekundärt. En annan viktig händelse i detta avseende är den så kallade neolitiska revolutionen, då jordbruk och boskapsskötsel infördes. Detta kan för oss idag verka obetydligt, men är en av dessa processer som levt kvar och i grunden genomsyrar samhället, även om vi inte kanske alltid låtsats om det.

Vår användning av epoker kan givetvis kritiseras för att vara allt för simplifierande. De epoker som används i historieforskningen är helt enkelt ett uttryck för synen (vid namngivandet) på det mest typiska för den epoken, som t ex teknologistadium och idéströmningar, förutsatt att den epoken är exklusiv för sitt användande av den teknologin etc.. Problematiken i när en epok börjar och slutar är intressant, men tror nog att en epok kan sägas börja när en viss teknologi eller idéströmning har slagit igenom på ett ställe. Att namnge vår egen epok är väldigt svårt, framförallt för att vi inte vet vad som är typiskt för den här epoken, men som inte kommer vara det i nästa.

När det gäller framtiden i stort tror jag att vi går mer mot ett industrialiserat och automatiserat samhälle, vilket ger människor en större möjlighet att utveckla samhället och dess idéer. Att människor blir mer fria i det avseendet, leder nog, skulle jag säga, till en innovativ explosion. Folk behöver i väldigt liten grad jobba med själva byggandet av produkter och kan inrikta sig på den skapande processen.

Det här inlägget postades i Historia, Piratpartiet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s