Vi borde politisera det svenska tjänstemannaväsendet

Anna Troberg har nyligen bloggat en hel del om att hon vill att Piratpartiet vid Pridefestivalen nästa år skall vara Sveriges HBT-vänligaste parti. Det är ett initiativ jag välkomnar, men det är en annan aspekt av hennes bloggposter jag tänkte fokusera på i det här inlägget. Hon har bland annat skrivit så här:

Piratpartiet måste bli tydliga. Det räcker inte med svepande formuleringar om att vår politik gäller ”alla”. Det är faktiskt ganska svårt att identifiera sig med ”alla” när man är en enskild individ. Därför måste vi visa i konkreta exempel att vi med ”alla” faktiskt menar var och en oberoende av vilken grupp de tillhör eller vilken livssituation de befinner sig i.

Med andra ord är tanken att vi måste konkretisera våra svepande formuleringar om demokrati och mänskliga rättigheter. Det är något jag vill göra beträffande det svenska tjänstemannaväsendet. Vid det här laget bör jag emellertid kanske påpeka att det till skillnad från HBT-frågorna inte gäller någon ”uttolkning” av värderingar som jag anser varit där hela tiden, utan snarare en konkretisering som innebär en helt ny politik på just det här området: Jag vill politisera det svenska tjänstemannaväsendet.

Eller ja, demokratisera det snarare, för det är redan politiserat. Det har alltid varit politiserat och det kommer alltid att vara politiserat, därför att människor är politiska. Det går liksom inte att komma ifrån, utan det enda man kan göra åt det är att införa ett system för ansvarsutkrävande, och i dagsläget är det systemet inte demokratiskt alls. Regeringsformen suger och den svenska statsbildningen saknar totalt maktdelning.

Så som den svenska författningen fungerar idag, skulle en justitieminister kunna ministerstyra justitiedepartementet till att bara anställa partikamrater som domare utan några repressalier, eftersom det bara är KU som kan besluta om att väcka åtal för ministerstyre, och KU kontrolleras av samma riksdagsmajoritet som utser statsministern. Blir man orolig för vad folket tycker kan man bara skjuta upp riksdagsvalen så länge man vill genom att förklara krig mot ett godtyckligt land. (För de som håller på att sätta kaffet i halsen eller bara höjer på ögonbrynet med misstro hänvisar jag till RF 15 kap 11 § 1 st).

Ett land som däremot har beundransvärt bra maktdelning är USA, men även där har man historiskt sett kunnat se mer eller mindre allvarliga brister. För att poängtera tyngden av en välskriven grundlag vill jag lyfta upptakten till mitt favoriträttsfall, Marbury v Madison. I februari 1803 stod det klart att John Adams och hans Federalister varken skulle kontrollera Presidentherrgården (begreppet ”Vita Huset” var ännu inte myntat) eller kongressmajoriteten länge till, eftersom oppositionen vunnit valet. För att bromsa effekterna av de reformer de var rädda att deras motståndare skulle genomföra (den dåvarande mandatperioden löpte inte ut förrän en månad senare), reformerade de helt enkelt hela rättsväsendet och tillsatte en massa partikamrater på de nya domarposterna. Sagt och gjort. När Thomas Jefferson och hans partikamraters nya kongressmajoritet därefter tillträdde, var de förstås en smula uppretade av detta. Vad de snart märkte var dock att alla kommissioner ännu inte utbetalats till alla de nya domarna. Eftersom de ansåg att en tillsättning inte blev formellt giltig förrän kommissionen levererats struntade de helt enkelt i att betala ut lön till dessa nya domare, och sköt sedan upp Högsta Domstolens session till hösten för att lagligheten i beslutet inte skulle prövas så snart. När hösten väl kom togs fallet emellertid upp av Högsta Domstolen, som beslutade att de nytillsatta domarna hade rätt till sin lön men att staten inte hade någon skyldighet att betala ut den. De ansåg sig ha rätt att fatta det beslutet, eftersom de tolkade Konstitutionen som att de hade tolkningsföreträde på Konstitutionen, och eftersom de hade tolkningsföreträde på Konstitutionen hade de rätt att tolka Konstitutionen som att de hade tolkningsföreträde på Konstitutionen. Så kan det gå.

Det finns förstås fler historiska exempel som jag skulle kunna ta upp, som det om den romerska konsuln som gjorde alla dagar på året till helgdagar för att Senaten inte skulle kunna tillträda, men jag tror att det här fallet illustrerar min poäng tillräckligt: Dåliga grundlagar leder till dålig politik. I just det här fallet skulle man till exempel ha kunnat åtgärda problemet genom att inskränka befogenheterna för lame duck sessioner i Kongressen, och i Sverige vore det kanske en bra idé att göra så att riksdagen inte kan avskaffa riksdagsvalen med enkel majoritet. Jag vill dock göra mer än så.

Tjänstemannaväsendet är som sagt redan politiserat, och kommer alltid vara det så länge det är människor som arbetar i det. Jag vill skapa ett system av ansvarsutkrävande genom att demokratisera rubbet. Det betyder inte att vi skall ha folkvalda vaktmästare på regeringskansliet, men ett lagom ambitiöst mål tycker jag är att myndighetsutövning bara skall få göras av demokratiskt tillsatta, vare sig de väljs direkt av folket eller tillsätts av en folkvald församling. Det är en reform som vore nyttig för Sveriges demokrati, nödvändig för den svenska rättssäkerheten, och lämplig för både Ung Pirat och Piratpartiet att driva.

Det här inlägget postades i Historia, Piratpartiet, Ung Pirat. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Vi borde politisera det svenska tjänstemannaväsendet

  1. Om jag fattar det rätt så måste alla anställningar inom offentlig sektor skötas av folkvalda, så att tjänstemännen inte alienerar väljarna av att anställas av andra tjänstemän?

  2. Nicholas Miles skriver:

    Ja, alltså, anställningar av folk som kan har befogenhet att göra myndighetsutövning, i alla fall. Det ska dock ses som en väldigt lös princip, snarare än något man måste hålla benhårt på – man får tänka lite praktiskt ibland. Till exempel känns det inte helt realistiskt att alla lärare lärare och socialsekreterare tillsätts i de allmänna valen, men däremot skulle till exempel skolledningar kunna vara folkvalda. Idag tillsätter kommunfullmäktigen socialnämnder vilka styr över de sociala myndigheternas lokala arbete, vilket är bra. Jag skulle dock vilja se fler viktiga tjänstemannatillsättningar demokratiseras. Ett bra exempel är åklagare, som man skulle kunna välja demokratiskt.

  3. christoffer skriver:

    Liten rättelse. det krävs ” Beslut som avses i detta stycke blir gällande endast om minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter röstar för det.” för att skuta upp valen🙂

    Annars bra skrivet.

    • Nicholas Miles skriver:

      Nej, det krävs 75% av riksdagens röster för att *hålla* valen. Att inte hålla dem är defaultläget i krigstillstånd😉

  4. Islander skriver:

    Intressant ide, men jag tror inte jag håller med. Om tjänstemän väljs direkt av folkvalda politiker, blir det ännu lättare för politikerna att styra tjänstemännens beslut. Det är bättre att tjänstemännens tillsättning är så oberoende som möjligt och baseras på kompetens, för att minimera politikernas chans att påverka.

    Att tjänstemännen skulle väljas direkt av folket tror jag inte är realistiskt. Tänk t ex på hur många handläggare på Försäkringskassan som sitter och beslutar saker som påverkar människors liv.

    Istället har vi ansvarsutkrävande i Sverige som bygger på att lagar reglerar vad de flesta tjänstemän får göra. Möjligtvis skulle man kunna ha politisk tillsättning av vissa viktiga tjänstemän, där ansvar inför väljarna fungerar bättre än ansvar inför lagen.

  5. Ella Brodin skriver:

    Det känns ju inte helt rimligt att folket ska välja alla lärare. Känns ju bättre om de får väljas av sakkunniga.

  6. Nicholas Miles skriver:

    Islander: Ja, man får som sagt se lite till vad som är praktiskt genomförbart också. Vi kan inte välja varenda poliskonstapel i hela Sverige, men däremot kan man demokratisera tillsättningen av vissa chefer.

    Problemet med systemet idag är att det är grundat på ett ansvar inför lagen som bara finns i lagstiftarnas fantasi. Människor kommer ALLTID att vara politiska djur, och i en demokrati är det rimligt att folket har inflytande över vilken politik som förs på deras myndigheter. Om politiker får manifest inflytande i tillsättningar av tjänstemän spelar det ingen roll att politikern får mer makt, eftersom den också får mer att svara för inför folket. Tänk dig om försäkringskassan haft politiskt tillsatta chefer: då hade inte regeringen kunnat skylla ifrån sig med vaga ursäkter om ”detaljstyrning” när problematiska system som FAS-3 och utförsäkringarna uppdagas, utan hade varit tvungna att antingen försvara sig, eller låta huvuden rulla. Som det funkar idag har människor kunnat skrika sig hesa om utförsäkringarna ända sedan Regeringen Perssons tid utan att några större förändringar har kunnat åstadkommas.

  7. Tomas Gradin skriver:

    Åh. Äntligen någon som:
    1. Har läst Regeringsformen (både den gamla och den rykande färska?)
    2. Har förstått hur uselt rutten den är.

    Jag antar att du redan har läst den här, men det finns säkert någon här som har missat den:
    http://argumenterat.blogspot.com/2010/03/grundlagen-som-symbol.html

    De här är också väl värda att läsas:
    http://reocities.com/CapitolHill/senate/6628/Den_svenske_domarens_sjalvstandighet.html
    http://generalchat.reocities.com/CapitolHill/senate/6628/Domstolsverket_och_Domstolsstyrelsen.htm

    Sen kan jag för övrigt rekommendera ett närstudium av §48 i den gamla Weimarrepublikens författning:

    ”Der Reichspräsident kann, wenn im Deutschen Reiche die öffentliche Sicherheit und Ordnung erheblich gestört oder gefährdet wird, die zur Wiederherstellung der öffentlichen Sicherheit und Ordnung nötigen Maßnahmen treffen, erforderlichenfalls mit Hilfe der bewaffneten Macht einschreiten.”

    Sen tuttar man fyr på Riksdagshuset en knapp vecka före valet och konstaterar därpå att ”Sicherheit und Ordnung” är hotade, och resten av historien kan ni nog redan.

  8. Nicholas Miles skriver:

    Åh, tack! De där länkarna utgjorde definitivt läsning värd tiden. Nu blir jag verkligen sugen på att spinna vidare på denna idé…

  9. Ping: En ny svensk författning, del 1 | Then Piratska Argus

  10. Ping: Nyhetsbrev: 2011-08-13 | Anna Troberg

  11. Thomas Tvivlaren skriver:

    Jag håller med så till vida att det är av största vikt att öka ex. tjänstemannaansvaret. Ökad ansvarsbörda generellt bör även gälla och då med en ökad form av personligt ansvar. Det ska inte gå att skylla ifrån sig så att medborgaren hamnar i kläm och ingen får ta konsekvenserna av det som hänt. Detta bör breddas generellt och även gälla politiker, partier etc. Ingen makt utan ansvar.

    Däremot är jag väldigt skeptisk, för att inte säga negativt, inställd till en ökad politisering av ex. justitieområdet som du är inne på. Det upplever jag är helt fel väg att gå. Jag vill inte ha ett system som ex. det i USA, där åklagare och polisväsende agerar utifrån potential för politisk vinning. Notera att jag inte säger att det redan finns sådana tendenser i Sverige men vi bör för allt i världen se till att minimera denna styggelse, inte öka den. Informationseran är inkompatibel med konkurrens och som gjord för samarbete. Det är en viktig grundförståelse som jag tror man måste ta till sig.

    I ett större perspektiv måste man även fundera på hur den politiska arenan i praktiken havererat och blivit extremt mycket mer ineffektiv än vad den demokratiskt måste vara. Det handlar i stora drag inte längre om att göra bra saker och bygga välfungerande samhällen utan istället lägger man 90% på att få ”oppositionen” att framstå som as och ens eget lag som förträffliga. Den tid/energi som finns kvar lägger man – av naturliga skäl – främst på kortsiktiga s.k. lösningar (känslobejakande och opinionsflirtande hittepå), ty har man bara 10% spelrum i relation till resurser/energi samt dessutom har det maktfokuset så är det kortsiktighet som blir den naturliga konsekvensen.

    Jag tror man verkligen måste tänka till om man ser ökad politisering som per automatik ökad demokratisering. I den kontext vi nu befinner oss så tror jag inte det är så. Bättre då att fokusera på att få de befintliga hjulen att snurra smidigare och bättre medelst genomlysning av det demokratiska systemet; kontra/balansera partikraturen; gör den mer ”open source” à la jobba för att dokumentera och kartlägga den organisation som demokratin/samhället vilar på. Dels för att underlätta översynen av den. Dels för att underlätta genomförande av de demokratiska besluten. Det är ingen hemlighet att en av hemligheterna till maktutövande har just att göra med att känna till det detaljmässiga i hur systemet fungerar i praktiken.

  12. Nicholas Miles skriver:

    Transparens utan ansvarsutkrävande är meningslös. Media har redan granskat Marianne Ny, och alla som satt sig in i fallet Assange ser rättsrötan på långt håll. Trots det har ingenting gjorts. Att ifrågasätta varför hon inte avskedats spelar ingen roll, eftersom ingen med makt att avsätta henne lider av att hon jobbar kvar. Samma sak gäller åklagaren, förundersökningsledaren, och domarna i TPB-målet. Folk vet att det är rättsröta, men ingen kan göra något. Det är bara genom demokratiskt ansvarsutkrävande som rättssystemets folkliga förankring kan säkras.

  13. Tjänstemannen skriver:

    Angående TPB-målet och Assange så tror jag ju inte att ärendena hade handlagts MERA rättssäkert om domare och åklagare var politiskt utsedda, det är trots allt inte PP som sitter i regeringen🙂 Snarare så tror jag att handläggningen varit betydligt sämre då. Det är tillräckligt illa att SD kan välja nämndemän till domstolarna, hur bra är det för rättssäkerheten om de får tillsätta domare och åklagare också?

    Jag skulle väl snarast säga att separeringen mellan lagstiftande makt och verkställande makt bör ökas. D.v.s. att politiker ska få mindre att säga till om, inte mera. Vi har ju som du själv konstaterar en hög grad av politisering inom den kommunala myndighetsutövningen. Skola, äldrevård, socialen och miljö- och hälsoskyddsfrågor styrs av kommunala nämnder, som består av politiker som blivit valda p.g.a. sitt samhällsengagemang, inte sin kompetens i sakfrågorna. Tjänstemännens uppgift är egentligen hårddraget bara att förbereda ärendena och skapa underlag för politikernas beslut. Fördelen med detta är att det finns en lokal koppling, och att politikerna måste ta ansvar för sina beslut gällande t.ex. skola m.m. Nackdelen är att det alltid inom samhället finns många olika konkurrerande intressen, och politiker tenderar att tillfredsställa dom med mest pengar och högst röst. Det finns väldigt många kommuner där t.ex. strandskyddet blivit överkört med hänvisning till ”attraktiva bostadsområden”, där man helt bortser från att större delen av kommuninvånarna får sin allemansrätt oacceptabelt begränsad för att några få individer ska få var sin sjötomt. Det lokala näringslivet kan också gå före miljöbalkens regler med följden att folk visserligen har jobb, men också ett grundvatten som är förorenat 100 år in i framtiden, eller med följden att man hellre låter kommuninvånare bli matförgiftade än stänger en pizzeria. Oftast så är det tjänstemännen som i dessa fall står och talar om för politikerna att de bryter mot lagar (som också stiftats av politiker…), och som så småninom går in i väggen eller byter kommun för att de inte orkar se lagens intentioner kringgås och perverteras.

    Visst behövs det mera ansvar, även när det gäller tjänstemän och myndighetsutövning. Men jag tror inte att ökad politisering är den rätta vägen. De medel jag skulle föreslå är bättre kontrollinstanser och sanktioner, samt bättre kompetens hos tjänstemännen. Sanktionerna håller faktiskt sakteliga på att förbättras, i synnerhet när det gäller kommuner, och statliga verk börjar få möjligheter att förelägga och t.o.m. bötfälla kommuner som inte följer lagar och regler. Det fanns faktiskt också ett fall för flera år sedan i Enköping, där miljönämndens politiker fälldes för tjänstefel (och alltså fick ett brottsregister…) efter att de väldigt tydligt och medvetet åsidosatt sina skyldigheter. När det gäller kompetens hos tjänstemän så förbättras den knappast av att rätt partibok blir ett viktigare kriterium för anställning än rätt utbildning. Däremot så kan ju politikerna styra detta genom att t.ex. stifta lagar om vilken utbildning och kompetens man ska ha för olika myndighetsutövande tjänster, t.ex. genom att kräva certifiering eller godkända kunskapsprov.

    Gällande Försäkringskassan så är min utomstående bedömning som en som varit sjukskriven en längre tid, tagit ut föräldrapenning och vabbat en hel del, samt jobbar som tjänsteman och är utbildad inom bl.a. juridik och statsvetenskap, att deras datasystem är från stenåldern och totalt omöjliga att jobba i, att de helt saknar styrning och kvalitetsarbete, att flera lagar inom området skulle kunna ändras för att förenkla arbetet, samt att deras handläggare behöver kompetensutvecklas.

  14. Nicholas Miles skriver:

    Maktdelning har inget med hur mycket politiker har att säga till om. Jag håller absolut med om att vi ska maktdela lagstiftande och verkställande delar av statsapparaten, men det utesluter inte demokratisering. Inte heller utesluter lagar och regler demokratisering: kommunala nämnder och dylikt omfattas redan idag av lagar som begränser deras handlings utrymme. Till exempel måste de (enligt lag) beakta allas likhet inför lagen och vara opartiska i sina bedömningar. Finns det ett utbrett problem med politiker som inte följer får man helt enkelt se till att rättssystemet ställer dem till svars. Idag kan man inte se till att det blir så, eftersom ingen har kontroll över rättssystemet.

    Däri ligger kruxet med Sveriges offentliga förvaltning: Den är teknokratisk. Det finns inget folkligt inflytande, utan hela maskineriet styrs istället av en självgående byråkratisk apparat som saknar ramverk för ansvarsutkrävande. Tjänstemän undantas inte från lagen bara för att de blir politiskt tillsatta, och politiker blir inte mindre benägna att missbruka sin makt bara för att de anställs.

    Det är fint att prata om ”bättre kontrollinstanser”, men vem kontrollerar kontrollanterna? Det enda acceptabla svaret på den frågan är folket.

  15. Ping: ”Who watches the Watchmen?” är inte en kuggfråga | Then Piratska Argus

  16. Ping: opassande » Blog Archive » Piratpartiet växer

  17. Ping: Konsekvenser av en teknokratisk förvaltning – Migrationsverket | Then Piratska Argus

  18. Ping: En demokratiserad förvaltning leder till ökad granskning | Then Piratska Argus

  19. Ping: Jag skriver om att politisera förvaltningen | Then Piratska Argus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s