En ny svensk författning, del 1

Jag skrev i förra inlägget om att Sveriges tjänstemannaväsen borde demokratiseras. Jag ser det som en del av en långtgående reform av hela den svenska författningen, som jag tycker att Piratpartiet bör driva. Jag vill riva upp Regeringsformen och göra om den från grunden. I det här blogginlägget tänkte jag samla lite lösa tankar och associeringar jag har kring hur en sådan reform borde se ut. Fokus kommer att ligga på rättsväsendet.

Grundlagsskyddet måste stärkas med en författningsdomstol, likt modellerna i till exempel USA och Tyskland. Detta är nödvändigt, eftersom det måste finnas en instans som prövar ny (och för den delen gammal) lagstiftning mot landets grundlagar – utan en instans med befogenhet att hävda författningens suveränitet över annan lagstiftning blir ju grundlagarna i princip tandlösa. Viktigt är att författningsdomstolens domare inte får sitta på sina poster enbart efter riksdagens goda vilja, för att förhindra att riksdagen urvattnar grundlagsskyddet genom att bara tillsätta jasägare. Detta är en grundläggande maktdelningsprincip, vars avsaknad i Sverige faktiskt är ganska pinsam. Det är därför nödvändigt att ha en separat (folkvald!) instans som självständigt kan plocka fram lämpliga kandidater.

I USA är det presidenten som nominerar nya domare till Högsta Domstolen (dessa godkänns eller underkänns sedan av Senaten), men eftersom Sveriges statschef inte är vald vore det inte så lämpligt att låta kungen utföra denna uppgift. Inte heller statsministern bör ha befogenheten, eftersom han eller hon kontrolleras av riksdagen. Eftersom jag anser enmansvalkretsar vara ett oskick tycker jag inte heller att införandet av en folkvald president (eller valkung) är en lämplig väg att gå. En folkvald församling är alltså nödvändig. Låt oss kalla denna för rikslagrådet.

Nu kanske ni tänker att vi redan har ett lagråd, och ja, det stämmer ju. Man skulle kunna göra lagrådet som det fungerar idag folkvalt, eller inrätta en helt ny församling, men jag väljer ändå att kalla denna för ”lagråd” då jag helt enkelt tycker det klingar bra. Namnet är egentligen inte så viktigt. Nå. Rikslagrådets uppgift skall alltså vara att nominera domare till Högsta Domstolen, som alltså skall ha abstrakt lagprövningsrätt (judicial review på engelska) och därmed blir en författningsdomstol, som sedan godkänns av riksdagen. Anledningen till att jag anser att riksdagen skall ha rätt att godkänna domarna, är för att de ändå borde ha något inflytande över vilka som tolkar dess lagar. Alternativet, att rikslagrådet utser domare själva, skulle i praktiken kunna innebära att man helt struntade i riksdagens vilja, och bara tillsatte domare som tolkar lagarna på ett sådant sätt som de anser att lagstiftningen borde se ut.

Så mycket för HD, nu till de lägra instanserna. Jag föreslår att man helt enkelt inrättar länslagråd och kommunlagråd som nominerar domare till tings- och hovrätterna. I de fall där flera kommuner eller landsting ingår i en domkrets, skapar man helt enkelt gemensamma lagråd för de kommunerna eller landstingen. Detta innebär i princip en decentralisering av makt, vilket ger större genomslagskraft för lokala folkviljor. Vem som skall få godkänna dessa nomineringar är mer knepigt. Eftersom varken kommuner eller landsting har lagstiftande makt, blir det kanske lite märkligt om befogenheten hamnar på dem, men lägger man uppgiften på riksdagen blir det en fruktansvärd massa domartillsättningar de får lov att arbeta med. Var jag tvungen att ta ställning vore jag nog mer benägen att lägga uppgiften på kommunerna och landstingen för det lokala inflytandets skull, men jag får nog låta frågan bero tillsvidare.

En sak till bör dock nämnas vad gäller lagråden. Förutom att nominera domare och agera remissinstans till lagar och förordningar, är det rimligt att man tilldelar dem lite mer makt, för att göra dem intressanta för väljarna när det är dags för allmänna val. Konstitutionsutskottet är idag den instans som ansvarar för att granska regering och riksdag, och är även den enda instans som kan besluta att väcka åtal mot statsråd för ministerstyre. Med tanke på att KU består av riksdagsledamöter och tillsätts av riksdagen, är detta ett helt vansinnigt förfarande. Det är därför rimligt att man föra över många av KUs befogenheter till rikslagrådet.

Därefter har vi nämndemännen. Nu när vi håller på att göra om allt från grunden kan man fråga sig om man borde ha kvar dem över huvudtaget. Mitt svar är ”typ”. I den angloamerikanska rättsmodellen har man ett jurysystem, vilket faktiskt inte är lika galet som det låter. Att tänka på kompetenta, opartiska, och professionella i motsats till juryns potentiella pöbelvälde kan jag förstå, men konfliktytan är faktiskt i princip identisk med den mellan upplyst despoti kontra demokrati. Ja, smarta monarker som styr skickligt kan fungera bra, men i längden spårar det i princip alltid ur till tyranni. Precis samma problematik finns med enväldiga domare.

Skall vi införa jurysystem, alltså? Nja, inte enligt den angloamerkianska modell som utstakats i Magna Carta. En anledning till att demokrati fungerar så bra är för att vi använder oss av en representativ modell där folket ger mandat åt politiker de anser kompetenta att sköta lagstiftandet. Med jurysystemet, å andra sidan, tvångsrekryterar man bara random medborgare som sedan måste tillbringa tid de annars ägnat åt mer eller mindre välbetalt arbete eller förströelser med att avgöra skuldfrågan i något rättsfall de inte bryr sig om. Ett rimligare system är då att man helt enkelt, precis som med riksdagen, väljer representanter att företräda folkviljan. Eftersom nämndemännen skall vara lekmän finns det inget behov av att låta andra instanser sköta urvalsprocessen, varför allmänna val är den förnuftigaste lösningen. Med det tror jag vi kan lämna ämnet tillsättningar av domare och nämndemän och gå över till nästa ämne.

Åklagare har i Sverige orimligt mycket makt. Det är till exempel de som har makten att utfärda order om husrannsakan, såväl som inleda internationella häxjakter på obekväma dissidenter som inte ens är misstänkta för brott. Den typen av befogenheter bör definitivt flyttas över till domare. Åklagares uppgift är att inleda förundersökningar och väcka åtal för brott, och den skall absolut inte på några som helst villkor sammanblandas med rollen som opartisk beslutsfattare i ärenden som husrannsakan. Åklagarens uppgift skall vara att få folk dömda för brott, inte att agera domare.

Tillsättningar av detta ämbete anser jag bör skötas med allmänna val. Nu kan man invända att åklagarämbetet kräver juridisk kompetens, och att tillsättningen därför bör skötas av en instans som kan granska deras meriter på detta område, om jag tycker att det är något väljarna kan sköta på egen hand. Har man väl befriat åklagarämbetet från uppgifter som kräver opartiskhet, blir intressanta egenskaper hos en åklagare nämligen åtalsskicklighet och prioriteringar, och då blir korsförhör hos lagråden mindre nödvändigt. I praktiken tror jag inte att partier överhuvudtaget kommer att nominera åklagarkandidater som saknar examen, och folket lär vara än mindre att välja dem. Diskriminering, jäv, och liknande kan förebyggas i lag.

Förvaltningsdomstolar och dylikt bör teoretiskt kunna fungera efter samma modeller som jag beskrivit ovan, men jag innan jag haft chansen att titta närmre på dem låter jag den frågan bero.

Så mycket för rättsväsendet alltså. Nästa gång handlar det om något annat. Kanske.

Det här inlägget postades i Piratpartiet, Ung Pirat. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till En ny svensk författning, del 1

  1. Dennis Nilsson skriver:

    Mycket bra talat. Det nuvarande systemet har spelat ut sin roll.

    Dock tror jag att motståndet mot ett nytt system kommer att vara ofantligt från de som det nuvarande systemet gynnar. Så det måste till något omvälvande samhällsomdanande som måste ske, för att detta skall bli verklighet.

    Denna engelska politiker skriver följande kloka ord på sin blogg:
    http://momentsofc.wordpress.com/2011/08/10/the-marginalisation-of-dissent-and-the-ukriots/

    ”Parliament has been unresponsive to peaceful protest, even mass protest, for some time. We, in government, blatantly ignored millions of peaceful protesters over the Iraq War, for example. All of this pushes people away, and it pushes them towards the view that extreme actions are the only ones that get noticed.

    We talk about giving the disaffected an economic stake in society. I agree, we must, BUT we must also reverse the increasing trend to authoritarianism in our society, we must give them a democratic stake too and that means far-reaching changes to Parliament, the police, the economy, the media and every institution that has failed in its democratic duties because it represents the vested interests of social elites. It means putting democracy at the core of our programme of social transformation, which, after-all is where it should always be and should have been.”

  2. Ping: En demokratiserad förvaltning leder till ökad granskning | Then Piratska Argus

  3. Ping: Jag skriver om att politisera förvaltningen | Then Piratska Argus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s