Statens existensberättigande: En dialog

Niklas Dahl: Låt oss diskutera om stater är existensberättigade.
Nicholas Miles: Ja, det tycker jag vi gör. Skall vi börja med att definiera vad en stat är?
Niklas Dahl: Kan vi inte bara använda den allmänt vedertagna definitionen?
Nicholas Miles: Vad anser du den allmänt vedertagna definitionen av en stat vara, då?
Niklas Dahl: Jag försöker ta reda på det just nu.
Nicholas Miles: Skall jag lägga förslag så länge?
Niklas Dahl: Det kan du göra.
Nicholas Miles: ”Staten är den högsta högsta auktoriteten att tillgå för lagar och regler och deras upprätthållande inom ett begränsat område”
Niklas Dahl: Är då Reedy Creek Improvement District en stat?
Nicholas Miles: Nej, eftersom de inte är den högsta auktoriteten. De måste följa Floridiansk och Federal Amerikansk lag.
Niklas Dahl: Är staten separerbar från instutioner som stödjer staten?
Nicholas Miles: Staten är snarare det som håller dem samman. Men ja, teoretisk sett är det så, eftersom du kan byta ut stödinstitutionerna och fortfarande ha kvar staten.
Niklas Dahl: Är då riksdagen enskilt staten i Sverige? Eller är Högsta Domstolen enskilt staten i Sverige? Är militären och polisen inte delar av staten?
Nicholas Miles: Jo, de sistnämnda är delar av den, men riksdagen är högsta beslutande organ
Niklas Dahl: Jag är inte nöjd med din definition. Behöver inte våldsmonopol ingå i definitionen?
Nicholas Miles: Nej, då underkänner du ju de gamla statsbildningar där staten saknade exekutiv makt
Nicholas Miles: till exempel i Sverige  innan Birger Jarl.
Niklas Dahl: Men var de verkligen stater då?
Nicholas Miles: Folkkungadömen iallafall. Så ja, det var de väl? Menar du annars att det rådde perfekt och absolut anarki i Sverige på den tiden?
Niklas Dahl: Nej, men är anarki och stat de enda två tillstånden som finns?
Nicholas Miles: Vad skulle mellantinget vara?
Niklas Dahl: Det vet jag inte, men vi har inte visat att mellantingen inte finns.
Nicholas Miles: Låt mig göra om min definition då: En stat bildas när en person, församling, eller institution utropar sin rätt att besluta om lagar och regler inom ett begränsat område, använder denna rätt, och inte hindras av någon annan person, församling, eller institution
Niklas Dahl: Det är ju ungefär vad den deklarativa teorin innebär. Den går ut på att en stat är det som utropar sig till en stat och lyckas upprätthålla kontroll över något område.
Nicholas Miles: Ja, det tycker jag är en rimlig hållning. Vi kan integrera våldsmonopol i defintionen senare om vi vill. Vi har nämligen ännu inte tagit ställning till vad som är en rättrådig stat.
Niklas Dahl: Är staten tvångsmässig?
Nicholas Miles: Hur menar du?
Niklas Dahl: Att den inte är frivillig att delta i.
Nicholas Miles: Det behöver inte vara så. Om en stat enligt min definition deklarerar att det är lag på att lagen bara gäller folk som frivilligt gått med i staten blir ju statligt medlemsskap frivilligt.Med andra ord kan en stat teoretiskt sätt upphäva alla lagar utom dem som reglerar den avtalsrätt som krävs för att reglera det sociala kontraktet.
Niklas Dahl: Är det fortfarande en stat då?
Nicholas Miles: Ja, så länge ingen ifrågasätter den  Om en massa människor går ur staten och etablerar sitt eget lagsystem i ett visst område, har ju de bildat en ny stat.
Niklas Dahl: Med din definition kan det väl finnas stater även i avfolkade områden?
Nicholas Miles: Ja
 Niklas Dahl: Typ, Var de dominanta djuren stater i afrika, under förhistorisk tid, alltså?
Nicholas Miles: Nej, eftersom de saknade den kognitiva förmågan att förstå konceptet lagstiftning. Teoretiskt sett kan det dock finnas andra djur idag med förmågan att upprätta stater. Då är vi emellertid ju inne på zoologi.
Niklas Dahl: Jag vet inte om jag tycker att definitionen ska vara så bred.
Nicholas Miles: Varför inte?
Niklas Dahl: Preferensmässigt är jag inte helt nöjd med att inkludera alla dessa extremfall.
Nicholas Miles: Kan vi inte gå vidare med denna definition så länge och omdefiniera den om behovet uppstår?
Niklas Dahl: Det verkar rimligt.
Nicholas Miles: Nåväl, till saken med staters existensberättigande.
Niklas Dahl: Ja.
Nicholas Miles: Är välstånd rättrådigt?
Niklas Dahl: Hur definierar vi rättrådigt?
Nicholas Miles: Jag tror vi utgick från Platons definition i Staten.
Niklas Dahl: Men vad skrev han där då?
Nicholas Miles: Det skulle nog ta för lång tid att gå in på här, men i korthet kan man säga att rättrådighet var Det Godas måttstock, och jag tror vi var överens om att Det Goda är det som leder till lycka.
Niklas Dahl: Jag är skeptisk till begreppet ”Det Goda”. Skulle man istället kunna säga att rättrådighet är måttet på hur mycket nettolycka en handling ger upphov till?
Nicholas Miles: Ja, vi kan använda den definitionen så länge, och utvidga den om behovet uppstår.
Niklas Dahl: Isåfall är handlingar som ger välstånd ofta rättrådiga eftersom många gillar välstånd. Men bara för de individerna.
Nicholas Miles: Precis,
Nicholas Miles: Kan vi säga att produktivitet är en egenskap för arbete, som avgör hur mycket välstånd den skapar?
Niklas Dahl: Det kan vi göra men jag tror att vi vill ha ett annat ord. Produktivitet tycker jag låter mer som ett mått på hur mycket varor man producerar oavsett vilket välstånd det leder till.
Nicholas Miles: Har du något särskilt ord i åtanke?
Niklas Dahl: Välståndseffekt är klumpigt.
Nicholas Miles: Ja. Men du, kan vi inte faktiskt använda begreppet rättrådighet? En handling är rättrådigare ju mer välstånd den skapar.
Niklas Dahl: Jo, vi kan men jag tror att det kan bli förvirrande.
Nicholas Miles: Jag tror snarare det kommer bringa klarhet i resonemanget.
Niklas Dahl: Kanske. Fortsätt, så får vi se.
Nicholas Miles: Nåväl. Vilket är rättrådigare, mer eller mindre välstånd?
Niklas Dahl: Välstånd för vem? Allmänt välstånd leder till ny frågeställning. Om folk inte är överens i en grupp om exempelvis huruvida välstånd ger lycka hur behandlar vi då den gruppen?
Nicholas Miles: Låt oss anta välstånd för dem som blir lyckliga av det
Niklas Dahl: Isåfall är mer välstånd rättrådigare.
Nicholas Miles: Och vilket skapar mer välstånd, arbetsdelning eller självhushållning?
Niklas Dahl: Vad menar du med de olika?
Nicholas Miles: Enkelt sagt tror jag vi kan säga att den ena innebär handel och den andra att man bara jobbar för sig själv. Vi kan hålla Adam Smiths nålfabrik i åtanke i denna frågeställning.
Niklas Dahl: Well, handel uppenbarligen.
Nicholas Miles: Och arbetsdelning kräver samarbete? Eller iaf utbyte?
Niklas Dahl: Ja.
Nicholas Miles: Kräver utbyte regler?
Niklas Dahl: Förmodligen men det måste motiveras.
Nicholas Miles: Okej, så här då – vilket skapar mer välstånd, byten genom överenskommelser eller byten genom tvång?
Niklas Dahl: Överenskommelser.
Nicholas Miles: Och det är bara en överenskommelse om den följs? Om den bryts är det tvång?
Niklas Dahl: Det beror ju på hur den bryts.
Nicholas Miles: Det kanske det gör. Låt oss introducera ett tredje alternativ utöver överenskommelse och tvång: Lurendrejeri.
Nicholas Miles: vilket leder till mer välstånd, överenskommelser eller lurendrejeri? Vi har ju redan enats om att överenskommelser leder till mer välstånd än tvång.
Niklas Dahl: Överenskommelser leder till mer välstånd än lurendrejeri.
Nicholas Miles: Och om en överenskommelse inte följs är det antingen lurendrejeri eller tvång?
Niklas Dahl: Ja.
Nicholas Miles: Kan man då säga att det krävs en regel för att öka välståndet, nämligen att överenskommelser måste följas?
Niklas Dahl: Nej, det här argumentet hittils är inte ett tillräckligt vilkor för den slutsatsen. Man skulle kunna argumentera för att andra lyckokostnader, som sociala följder, av de sämre handlingarna gör dem irrationella att utföra utan en regel.
Nicholas Miles: Men vad skapar de sociala följderna, om inte regler människor skrivit för sitt eget beteende?
Niklas Dahl: Jovisst så kan du se det. Men eliminerar inte det behovet av en skriven regel?
Nicholas Miles: Kan vi säga att det ökar välståndet om man själv sanktionerar personer som bryter överenskommelser, t ex genom att inte komma överens med dem igen?
Niklas Dahl: Kanske. Man ökar ju inte välstånd i sig, men man ökar sannolik framtida välståndsökning.
Nicholas Miles: Se det så här då: Är det bättre att förebygga tvång eller lurendrejeri, eller att sanktionera det i efter hand? Med bättre menar jag leder till mer välstånd
Niklas Dahl: Förebygga.
Nicholas Miles: Och vilket sätt att förebygga är bäst, att hota med påföljd eller att inte hota med påföljd?
Niklas Dahl: Jag vet inte vilket som är effektivast.
Nicholas Miles: Finns det några andra sätt att förebygga på?
Niklas Dahl: Civic virtue. Det vill säga, kulturell indoktrinering. Det är anledningen till att Romarna aldrig genomförde stadskupper när de förlorade val, innan Sulla och Marius kom in i bilden.
Nicholas Miles: Men var inte denna typ av förebyggande bara hot om en annan sorts sanktioner, nämligen gudomliga?
Niklas Dahl: Gibbon argumenterar för att det inte bara var därför, snarare att det var en otänkbarhet. Jämför med hur de flesta ser på kannibalism idag. Tänk på hur vi ser på valen i Sverige.
Nicholas Miles: De trodde alltså att det inte skulle gå? Så om man försökte skulle man misslyckas?
Niklas Dahl: Jag vill nog mena att det inte är den enda anledningen att vår demokrati är stabil. Det jag menar är synen att det helt enkelt är en otänkbar handling. Kulturellt är vi indoktrinerade i att det är omoraliskt att försöka.
Nicholas Miles: Men implicerar inte moral ett straff? Om inte annat så dåligt samvete?
Niklas Dahl: Jo, dåligt samvete kanske.
Nicholas Miles: Så även då är ett hot om påföljd närvarande?
Niklas Dahl: Är moral verkligen så enkelt? Jag är tveksam.
Nicholas Miles: Okej, låt oss ponera att det inte behöver finnas en påföljd. Är inte moral en sorts regler?
Niklas Dahl: Det är det absolut.
Nicholas Miles: Så då kan vi sägas att överenskommelser måste säkras antingen med hot om sanktioner, eller med regler?
Niklas Dahl: Javisst.
Nicholas Miles: Är inte hot om sanktioner ett sätt att fastslå ett orsak-verkan-samband? ”Om du gör X händer/gör jag Y?”
Niklas Dahl: Jodå
Nicholas Miles: Och är inte ett sådant samband en sorts regel?
Niklas Dahl: Rimligtvis.
Nicholas Miles: Alltså är vissa regler rättrådiga, eftersom de leder till mer välstånd?
Niklas Dahl: Ja.
Nicholas Miles: Och enades vi inte nyss om att arbetsdelning leder till mer välstånd? Borde inte arbetsdelning även gälla utkrävande av sanktioner? Alltså att inte alla genomför sina egna sanktioner, utan att man utser någon som är ansvarig för detta.
Niklas Dahl: Eller att det iallafall finns ett samarbete.
Nicholas Miles: Ja, precis. Man måste alltså göra en överenskommelse, om hur överenskommelser skall upprätthållas?
Niklas Dahl: Rimligtvis.
Nicholas Miles: Och en sådan överenskommelse, vore rättrådig?
Niklas Dahl: Ja.
Nicholas Miles: Och även det bästa sättet att skapa välstånd?
Niklas Dahl: Vet vi det?
Nicholas Miles: Enades vi inte om att det är nödvändigt för att upprätthålla överenskommelser och att överenskommelser leder till mer välstånd än alternativen?
Niklas Dahl: Jo, du har nog rätt. Ja, det är bästa sättet att skapa välstånd.
Nicholas Miles: Och om man skapar en regel, anser man sig väl ha rätt att göra det?
Niklas Dahl: Hur menar du??
Nicholas Miles: Ja, om man gör en regel, gör man inte det för att man anser det vara rätt att göra den regeln, eller för att man anser sig ha rätt att göra den, något av de två?
Niklas Dahl: Något av de två
Nicholas Miles: Så när man gör en överenskommelse om att upprätthålla överenskommelser, utropar man samtidigt sin rätt att skapa regler, samt skapar regler och möjligheten att upprätthålla dem?
Niklas Dahl: Rimligtvis
Nicholas Miles: Och detta skapar mer välstånd än att inte göra det?
Niklas Dahl: Ja.
Nicholas Miles: Är inte det att skapa en stat?
Niklas Dahl: Jo, men det finns ett litet problem med argumentet. Det vilar på välstånd, inte lycka.
Nicholas Miles: Kan vi inte addressera det problemet med sociala kontrakt och dylikt? Det vill säga, eventuell möjlighet att inte delta i staten.
Niklas Dahl: Ja, det löser problemet.
Nicholas Miles: I det här fallet blir det det, ja.
Niklas Dahl: Gör medborgarskap med både rättigheter och skyldigheter frivilligt så behöver vi bara bry oss om de som gillar välstånd.
Nicholas Miles: Precis. Då har vi alltså enats om vad som kan göra stater existensberättigade.
Det här inlägget postades i Piratpartiet. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Statens existensberättigande: En dialog

  1. calandrella skriver:

    Det finns ett problem med slutsatsen: vad händer med de som väljer att inte vara med i staten, men ändå angriper staten? Har staten rätt att bestraffa dem? Ska man betrakta en attack mot staten som att personen bakom attacken underkastar sig statens regler? Eller är det alltid okej för en stat att skydda sig från angrepp?

  2. Nicholas Miles skriver:

    Det var kloka synpunkter. Jag skall ta dem i beaktande när jag bygger vidare på resonemanget i kommande bloggposter.

  3. Joakim Larsson skriver:

    Ett intressant resonemang, om än lite världsfrånvänt.

  4. Carl Jakobsson skriver:

    ”Nicholas Miles: Så när man gör en överenskommelse om att upprätthålla överenskommelser, utropar man samtidigt sin rätt att skapa regler, samt skapar regler och möjligheten att upprätthålla dem?
    Niklas Dahl: Rimligtvis
    Nicholas Miles: Och detta skapar mer välstånd än att inte göra det?
    Niklas Dahl: Ja.
    Nicholas Miles: Är inte det att skapa en stat?”

    Nej, för inget i det du skriver kräver att reglerna upprätthålls av en organisation som ensamt kan bestämma lagar och regler i samhället och ensam är stark nog att upprätthålla dem (och alltså kan ensam slå ned alla som skulle kunna stå emot den). Om en massa människor nu skulle ingått ett dylikt kontrakt hade de inte sedan behövt säga ”Ah, låt oss nu skapa en enväldig organisation dit vi går för att lösa alla våra konflikter om dessa regler för att upprätthålla överenskommelser!”. De skulle kunna säga något i stil med ”Om någon anklagar någon annan för att ha brutit mot reglerna vi nu är överens om, låt en tredje part, som de kan ha valt på förhand eller som har rykte om att vara rätträdig och skicklig i den juridiska konsten, avgöra ifall ett brott förekommit. Och om det gjort det, och personen vägrar ge reparationer låt då en annan specialiserad grupp individer upprätthålla domen.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s