Död åt kunskapsskolan

Det svenska skolsystemet har under åren fått många epitet. Björklund talade mycket om att han ville sätta stopp för ”flumskolan,” och under Lars Ohlys ledning kontrade Vänsterparitet med att man inte ville ha någon ”sorteringsskola.” Mest klyschigt av alla tillmälen i modern tid är nog ”kunskapsskolan,” vilket jag antar är tänkt som en accessoar till kunskapssamhället. Definitionen av kunskapsskolan brukar vara tämligen vag, och kan nog till och med variera ibland, men den främsta innebörden verkar vara att vi skall ha en skola fokuserad på att lära elever mängder med information, ofta med hjälp av modern teknik, och inte sällan tillkommer lösa idéer om att eleverna skall lära sig ”söka” och ”sålla” information. Trubbiga betygssystem är ett annat vanligt inslag. Det här skolidealet är alldeles förträffligt dåligt.

Förutom den smått absurda idén att vi skall ”lära elever söka” – behöver man verkligen en utbildning för att använda Google? – innebär den även att vi skall ha ett skolsystem som enbart lär ut kunskap eleverna inte vill lära sig. Hade de haft något intresse av kunskapen hade de nämligen kunnat kolla upp den själva på nätet (en textbok blir inte sämre bara för att man läser på datorn hemma på rummet).

Kunskapsskolan är ett fördigitalt fenomen. Idag kan vem som helst med en internetuppkoppling komma åt i princip vilken information som helst som lärs ut i skolan, och ibland till och med uppnå bättre resultat på egen hand. Detta kan göras var som helst, när som helst i livet. Att då tvinga elever lära in kunskap som de kanske inte kommer att ha nytta av och som de i många fall kommer glömma bort en kort tid efter provet är en oförsvarbart ineffektiv användning av elevernas tid. Forskning har visat  att människor både lär sig saker betydligt snabbare och behåller kunskapen längre om de är intresserade av vad de studerar. Att tvinga elever lära sig kunskap de är ointresserade av är därför en företeelse som borde minimeras.

Istället vill jag se en färdighetsbaserad skola. Att läsa, skriva, och räkna kommer självfallet fortsätta vara en del av den, men även färdigheter i nya språk och kritiskt tänkande är beståndsdelar i denna nya skola. Framförallt handlar det om att elever lär sig att finna sig själva och hitta sina intressen, för att kunna ge dem en skolgång som är så givande och självförverkligande som möjligt. Istället för att undervisa i hur man söker på Google borde eleverna få lära sig självrannsakan för lista ut vart de vill i livet, (att som idag ibland inte ens börja prata med dem om gymnasiet förrän i nian är inte okej!) och med lektioner i praktisk filosofi får barn och ungdomar lättare att göra moraliska ställningstagande och ta ansvar som medborgare.

I skolans senare skeden – på högstadiet och framförallt i gymnasiet – vill jag se att elever lär sig färdiheter de faktiskt kan ha nytta av i livet, vare sig det är i arbetet eller till vardags. Dagens nonsens med standardiserade studieplaner måste få ett slut. Siktar man på att arbeta som akademiker, bör undervisning utformas så att man lär sig reflektera över och diskutera akademiska texter, medan den som vill jobba med något fysiskt inte skall behöva läsa mer teori än vad som är nödvändigt för yrket.

För detta krävs inte bara ett nytänk i hur själva lektionerna utformas, utan även i hur eleverna får välja sin undervisning. För att elever skall kunna uppfatta sin utbildning som meningsfull, måste de ha betydligt större inflytande i vad de vill läsa. I framtidens skola skall en blivande snickare inte behöva läsa molekylärbiolgi om personen inte vill, och det finns ingen anledning för en aspirerande naturvetare att tvingas läsa slöjd.

Eftersom alla människor inte vet vad de vill arbeta med redan när de går i grundskolan, och framför allt eftersom människors intressen och ambitioner förändras under livet, är det förstås av stor vikt att rätten till omskolning – till exempel genom komvux – tryggas.

Även betygssystemet bör avskaffas. Jag kan se ett visst värde i att kunna se om en elev fått godkänt i en kurs eller inte, men mer än så är helt överflödigt. Har man större färdigheter är det bättre att få gå en mer avancerad kurs än att sitta och göra lite extra svåra mattetal sista tio minuterna på en lektion. Universitet kan göra sina urval med intervjuer.

Med friare kursval och färdighetsbaserade läroplaner skulle vi kunna skapa ett skolsystem där eleverna lär sig något även efter att de gått ut lågstadiet. Genom att avskaffa betygsfokuset från urvalssystemet kan vi se till att elever faktiskt lär sig relevanta kunskaper, istället för att sitta och bocka av krav från en checklista varje gång läraren tittar på. Det det är dags för skolsystemet att äntra 2000-talet, och Piratpartiet är det perfekta partiet att hjälpa det på traven. Död åt kunskapsskolan, länge leve färdighetsskolan!

Det här inlägget postades i Piratpartiet, Ung Pirat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Död åt kunskapsskolan

  1. Ping: Därför pratar politikerna förbi varandra i skoldebatten « Jakten på berättelsen

  2. viktualiebroder skriver:

    Jag har den invändningen , att man inte kan veta vad man vill förrän man känner till *många* alternativ. Att räkna med att alla har möjlighet senare i livet, och att det skall finnas pengar att erbjuda alla att gå på Komvux och skola om sig, är inte realistiskt.
    Att kräva självrannsakan och att eleverna skall klämma fram vad de vill göra i livet, innan de fått en rimlig grund för det beslutet, är inte humant heller. Det är som att säga till någon som är deprimerad och osäker på sig själv att ”var dig själv bara!”.

    Förståelse kommer alltid efter görandet. Därför tror jag trots allt på Kunskapsskolan, eftersom den i slutändan leder till bättre förståelse eftersom den bestraffar aktivt ointresse att lära sig något som är förutsättningen för att förstå något.

    Och så är Kunskapsskolan friare för tanken, mera liberal faktiskt, eftersom den är tydlig med vad den kräver – allt annat är tillåtet. En färdighetsskola som du föreslår ser jag som närmast antiliberal, eftersom den istället talar om vad som är tillåtet, och allt annat är kanske inte förbjudet nu, men kan bli det längre fram – det ”behövs ju ändå inte” för den som ”har rent mjöl i påsen”. ”Lämna det till experterna”.

    Sen får man inte glömma bort, att det faktiskt finns dem som ser skolan som en chans att förbättra sin sociala ställning, som inte är intresserade av att läsa något de är intresserade av, utan av något som ger mat på bordet.

    Det är klart att det är lättare att lära sig det man är intresserad av. Men för det mesta är det kunskaper som är mindre intressanta som det går att få lön och försörjning för. Lär bli svårt att ändra på det.

  3. Nicholas Miles skriver:

    Dagens skola lär inte ut kunskaper som ger mat på bordet. Den lär ut kunskaper som majoriteten av oss aldrig någonsin kommer att ha nytta av i livet. Är man osäker på vad man vill göra, får man väl läsa bredare och längre. De som på ett tidigt stadium vet vad de vill bli kan avsluta sin skolgång lite tidigare, medan de som är osäkra får gå lika länge som alla går idag. Det skall inte behöva ta tolv år att utbilda en snickare.

    Jag förstår heller inte riktigt hur du kan kalla ett system baserat på valfrihet för illiberalt, och ett system baserat på tvång för liberalt. Därtill är det ju en osanning att dagens skola skulle innebära någon reell ”bredd.” Snarare innehåller den ett litet tvärsnitt av godtyckligt utvalda ämnen. Personer som jag, vars intressen råkar sammanfalla med många av dessa ämnen, får det sedan ganska lätt i skolan, medan personer lagda åt ett annat håll, som inte råkar representeras av de obligatoriska ämnena, blir skolastiskt handikappade.

    Det finns därtill ingen *anledning* att ha det kunskapsfokus dagens skola har. Att ha några enstaka översiktskurser i varje ämne för att elever faktiskt skall få veta vad ämnet innebär är en sak, men det är inte så systemet fungerar idag. De enda som kommer att lära sig något av all den kunskap som lärs ut är de som ändå skulle ha hittat och lärt in den på egen hand, vilket med dagens teknik är en smal sak. De som inte kollar upp hur stormaktstiden slutade, är de som ändå aldrig kommer att få mer än kortvarig kunskap från att närvara på historielektioner.

  4. Oskar Danielsson skriver:

    Många intressanta förslag i texten. T ex att lära sig kritiskt tänkande och analys.

    Men jag har några invändningar också. Ytterst få elever vet före studentexamen vad dom vill bli. Och så skall det vara, helt naturligt, enligt min mening.

    Visst kan man söka på nätet efter all information.
    Men ofta döljs den riktigt värdefulla informationen av tusentals rader med strunt på nätet.
    Vidare är det ofta så att ingen letar efter information om man inte VET att det existerar information om en viss sak.
    Ibland är det så att värdefull information finns — men inte på nätet.

    Att lära sig historia är väl totalt bortkastad tid om man inte, som jag (naturvetaren), tror att historia — och även andra humanistiska ämnen — är en baskunskap för oss såsom varande kulturella varelser.

    Med andra ord. I viss utsträckning behöver vi en kunskapsskola.

  5. Nicholas Miles skriver:

    Fast det är ju inte så skolan funkar idag. Det vi har idag är ju ett system fokuserat på att lära ut mängder med trivia som elever förväntas memorisera. Det är möjligt att man kan komma att behöva vissa översiktskurser för att ge folk ett fotfäste, men det bör vara ett nedtonat inslag snarare än hela skolväsendets fokus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s