En kompromiss i cannabisfrågan

På Piratpartiets breddningsblogg gjordes nyligen ett inlägg om legalisering av cannabis, som förde fram många goda idéer. Jag är personligen positivt inställd till en legalisering, men tycker inte att frågan ligger rätt i tiden för att drivas av Piratpartiet. Det finns nämligen en risk för att den skäl fokus från vår kärnpolitik på ett sätt som andra frågor inte lär göra.

Samordnade journalsystem i vården, slopat snusförbud i EU, och stärkt konsumentskydd är alla lovvärda förslag som nog kan väcka debatt bland de särskilt intresserade, men som lär passera relativt obemärkt förbi i den mediala riksdebatten när det är dags för valkampanj. Med cannabis frågan lär så knappast bli fallet.

2014 vill jag se ett piratparti som i valkampanjen sätter fokus på våra kärnfrågor, för att tydliggöra att breddningen inte innebär att vi övergivit våra gamla ideal. Att driva legalisering av cannabis skulle emellertid äventyra ett sådant försök. Det finns en påtaglig risk för att frågan väcker häftiga reaktioner i media vare sig vi vill eller inte, och då kan våra andra frågor hamna i skymundan.

I politiken måste man välja sina strider, och drogdebatten är i dagsläget inte en strid värd att ta, i min uppfattning. Att spä på förbudslinjen tror jag emellertid inte heller är någon lösning, inte minst eftersom det finns många drogliberala väljare som tycker frågan är viktig. Jag föreslår därför att vi försöker skapa en kompromiss. Jag ser här två möjliga vägar.

Den första går ut på att vi på medlemsmöte beslutar något i stil med att ”Piratpartiet inte skall verka för legalisering av cannabis.” Det innebär att vi skulle ha ett konkret svar när någon ställer frågan (”Legalisering är för oss inte aktuellt i dagsläget,” typ) samtidigt som vi inte ställer oss ivägen om något annat parti eventuellt vill driva frågan. Samtidigt bör vi driva en omprioritering av polisens resurser från att jaga söndagsrökare till att lösa miljonbrotten (partnermisshandel, inbrott, etc) samt en legalisering av knark i själva blodet.

Det andra alternativet är betydligt mer sneaky, och skulle desarmera frågan i högre grad än det första sättet, men väcker också nya frågeställningar. Det går ut på att vi helt enkelt flyttar över befogenheten att legalisera cannabis till landstingen. Det skulle i ett svep öka landstingens existensberättigande, stärka det kommunala självstyret, och desarmera cannabisfrågan på nationell nivå. Det här alternativet är min personliga favorit, men det väcker också en ny debatt om det kommunala självstyrets vara eller icke vara, vilket inte nödvändigtvis behöver vara en bra sak.

Oavsett hur vi gör tror jag att ett kompromissförslag är det enda rimliga. Vare sig legalisering eller förbudsiver är något jag idag ser som realistiskt eller politiskt fördelaktigt.

Det här inlägget postades i Piratpartiet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En kompromiss i cannabisfrågan

  1. Sherif Mangal skriver:

    Tycker inte PP behöver vara så himla tysta om det. Kan vi inte bara säga : Vi står för bättre vård för missbrukare, mindre resurser till att jaga cannabisbrukare och mer på andra brott, mer resurser på relevant information till bla skolor och mer forskning?!Inget politiskt självmord i det. Det är ärligt och till och med lite inspirerande.

  2. Nicholas Miles skriver:

    Det tycker jag låter som en rimlig kompromiss =)

  3. Per skriver:

    ”Jag är personligen positivt inställd till en legalisering, men tycker inte att frågan ligger rätt i tiden för att drivas av Piratpartiet.”

    -Varför vänta när det är något väldigt aktuellt i och med att t.ex Holland från och med årsskiftet 2012/13 inför ett sk ”grasspass” som enbart berättigar Holländare att handla cannabis i Holland.

    Jag läser om cannabis frågan var och varannan dag i svenskmedia, min känsla är att bevakningen i frågan ökat under 2000 talet, de lär knappast minska i framtiden.

    Min känsla är att majoriteten av ”förbudsivrare” är födda någon gång mellan 1930-1960 talet. Generationer som matats med skräckpropaganda och vuxit upp utan tillgång till internet och oberoende forskning/debatt.
    Och att förespråkare för sk ”harmreduction”/dekriminalisering/legalisering har sitt starkaste stöd bland personer som ej fyllt 40år.
    Varför skulle det vara en fördel att ett partis politik skall vända sig till folk som bara har låt säga 2-10 riksdagsval att medverka i istället för att bilda opinion bland folk som är i början av sitt liv och har fler val framför sig?

    ——————————————————————

    ”Det finns nämligen en risk för att den skäl fokus från vår kärnpolitik på ett sätt som andra frågor inte lär göra”
    -Eller så kan det bli en fråga som går hand i hand med kritiken av övervaknings samhället.
    Ett absolut måste är precis som du skriver, en legalisering av att ha droger i blodet, för att minska polisens övertag mot brukare som hotas med ”pissprov”.

    Det passar även in med fildelningsfrågan då man även här kan se risker i att ha lagar som i praktiken inte följs, en generell ignorans mot rikets lagar innebär i praktiken att folk blir mindre benägna att följa andra lagar…

    —————————————————————–

    …”Det finns en påtaglig risk för att frågan väcker häftiga reaktioner i media vare sig vi vill eller inte, och då kan våra andra frågor hamna i skymundan”.

    Publicitet i media lär knappast vara något som ett politisk parti vill undvika, så länge man ger en korrekt, nyanserad bild av dagens drogpolitik och vad den får för effekter i samhället så behöver den typen av publicitet inte vara negativ, tvärt om.
    Man kan vrida frågan så att den går hand i hand med PPs övriga politik på ett ganska enkelt och självklart sätt anser jag.

    Vill man inte gå i bräschen för en legalisering så låt Liberaldemokraterna ta den debatten, vilket Alexander Bard och Carl Johan Rehbinder gör i dagsläget, ge dem stöd i frågorna, men då är det ju kanske Liberaldemokraterna som folk sen väljer att stödja istället för PP.
    En annan smart grej är ju att hänvisa till Svenska brukarföreningen, efter som det är just brukarna av narkotika som vet bäst hur dagens politik påverkar narkotika brukare.

    Cannabis finns i samhället och det lär inte bli mindre av den varan, att ha en pragmatisk förhållningssätt gentemot detta samhällsfenomen och förespråka ett mjukare och sundare förhållningssätt till problematiken i form av ”harmreduction”-tänkande ligger helt rätt i tiden och är i den riktning som de flesta andra länder går just nu, varför skulle det vara fel att haka på vågen medan den rör sig?
    Dags att använda samhällets resurser på ett bättre sätt, att vänta är att slösa, sen får opinionen vrida sig med tiden, någon stans måste man ju börja…

  4. Ping: Ska PP rota i cannabisfrågan? | Anton Nordenfur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s