Vilja, du fria, du ofria?

Begreppet den fria viljan står för att människans förnuft skulle vara möjligt att skilja från annat, vilket skulle innebära, som Sartre uttrycker det, att människan är dömd till att välja, att utföra val. Den fria viljan är en ständigt återkommande fråga som tenderar att blåsa upp när man vill vara lite filosofisk av sig. Det är dock inte särskilt ofta som man försöker gå till botten med argument för eller emot, och vilka förutsättningar en fri vilja kräver. Det är min intention att göra det.

Problematiken kring den fria viljan brukar ta sin utgångspunkt i huruvida determinismen är korrekt eller inte. Determinism är termen för att du inte kan handla på annat sätt än du faktiskt gör vid en viss valsituation, och en vanlig form av determinism är fatalism, som innebär att framtida händelser är “förutbestämda”, att det finns ett öde. Det finns flera olika varianter, utöver fatalism, på determinism som alla också berör varsin aspekt av den fria viljan. Några exempel är teologisk determinism, att det finns en gud som styr och vet allt, samt kausal determinism, att alla händelser är bundna av ren orsak och verkan. Här hävdar jag att man måste titta på vad vi vet om universum och hur det fungerar för att avgöra frågan, möjligen en liten flirt med den kausala determinismen. Det finns här en meningsskiljaktighet bland fysiker om huruvida kvantfysikens beskrivande av hur den grundläggande strukturen fungerar påverkar oss på makroskopisk skala.

I kvantmekaniken är det enbart meningsfullt att prata om sannolikheter för utlopp av möjliga händelser, vilket kan tala för en indeterminism på en mikroskopisk skala. Här kan man göra ett flertal tolkningar, dels att universum inte “vet” vad som kommer hända och bestämmer sig i det ögonblick som saker måste ske partiklars position och riktning, men också att det faktiskt finns något som vi skulle kunna kalla för mål med universum, alltså att kvantmekaniken inte alls är indeterministisk utan bara är omöjlig att förutsäga. Vissa menar att någonting som grundar sig i kvantmekanisk slump inte är att betrakta som fri vilja, då det innebär att det som sker är slumpmässigt och inte någonting som människan kan påverka.

Oavsett om man accepterar någon form av determinism eller inte så finns det två huvudsakliga uppfattningar kring determinismens betydelse för den fria viljan: kompatibilism, som hävdar att fri vilja är förenligt med determinism, och inkompatibilism, som hävdar att fri vilja inte är förenlig med determinism. Ingen av de två ståndpunkterna är per se vare sig för eller emot den fria viljan, men är man determinist och inkompatibilist är man rimligtvis av uppfattningen av att ingen fri vilja föreligger.

En av de mest kända kompatibilisterna är Thomas Hobbes (1600-tal), som ansåg att en person endast handlar frivilligt när denne vill utföra handlingen och hade ett val att göra något annat. Ibland anförde Hobbes att denna frihet tillhörde personen, snarare än det abstrakta fenomenet vilja. Människans frihet bestod, enligt Hobbes, i att en person inte fann några hinder för att göra det denne ville. Ofrihet skulle då vara tvång, att någon aktivt hindrar någon annan att utföra något den andra personen vill.

Senare kompatibilister, som Harry Frankfurt och Daniel Dennett (bägge nutid), anser att tvång i vissa fall skulle innebära frihet då det kan sammanfalla med personens avsikter. Frankfurt lägger i huvudsak fram argument för en slags kompatibilism, av honom kallad ”hierarkiskt nät”. Där en person i en första nivå kan vilja något, men i en andra nivå ha viljeattityder kring det som han vill. Det är inte utan att man tänker på det Hjalmar Söderbergs lär ha sagt, ”Jag vill mycket som jag helst skulle vilja att jag inte ville.” Frankfurt menar att man bör identifiera den första nivåns vilja som personens uttryckliga vilja, den som personen agerar efter. Detta går att applicera på drogberoende personer, där det finns 3 typer. De som på den andra nivån inte har någon vilja över huvud taget kring att använda drogen, de som använder drogen fast de egentligen inte vill på den andra nivån samt de som på bägge nivåer vill använda drogen. Enligt Frankfurt är den första gruppen att betrakta som viljelösa, medan de andra har vilja. Frankfurts teori kan dock förgrena sig till fler än två antal nivåer, som i Söderberg-citatet ovan.

Dennett argumenterar på ett annat sätt för fri vilja, som går ut på att utan allsmäktiga gudar och dylikt, och med kaosteori som beskriver system där små förändringar kan få stora effekter, ett exempel är den så kallade fjärilseffekten, och kvantmekanik, så är framtiden svår att förutsäga. Vi kan därför bara uttala oss om förväntningar, och därför går det bara att förstå förmågan att agera annorlunda genom dessa förväntningar, då personer kan agera annorlunda än vad någon annan förväntar sig. Inkompatibilistisk kritik mot detta har inneburit att vi faktiskt bara kan vara biologiska maskiner, som agerar behavioristiskt förutsägbart.

En kompatibilist som hävdade att fri vilja ej är ett giltigt koncept var Baron d’Holbach, som menade att eftersom allt som finns är materia, och materian är bunden av naturlagarna så föreligger ingen fri vilja för människor.

Ett av de mest traditionella argumenten för inkompatibilism baseras på vad Dennett kallar för en intuitionspump, som praktiskt taget är samma argument som d’Holbach anför. Inkompatibilister tenderar att utgå från att människan måste vara ursprunget till sina handlingar, alltså att inget annat påverkat en person att utföra något, utan att handlingen har uppkommit hos personen. Utgår man från att determinismen är sann, leder detta till att människor ej har fri vilja.

Så långt har jag mestadels skrivit om utgångspunkten att determinismen är sann, eller irrelevant, men utöver detta finns det även en till ”skola” som kallas för libertariansk inkompatibilism som resonerar som så att att determinismen innebär att det bara finns en enda framtid som är möjlig och då är determinismen utifrån förutsättningen att personer kan välja att handla på olika sätt falsk. En libertariansk inkompatibilist är Immanuel Kant, som trots allt erkänner att den fysiska världen är deterministisk, men att människan i kraft av sitt förnuft kan fastslå etiska utgångspunkter och sedan följa detta. Kant anser att den icke-deterministiska delen av människan som är förmögen till detta måste antas. Libertariansk inkompatibilism kan delas upp i olika typer, där den främsta skiljelinjen finns mellan naturalistiska och icke-naturalistiska teorier.

Det finns även andra perspektiv på fri vilja som ej låter som enkelt klassificeras utifrån ovanstående indelningar. Ett exempel är John Locke, som ansåg att begreppet fri vilja helt enkelt var meningslöst och oförståeligt, och hävdade också att frågan om determinismens sanning var irrelevant. Det finns också dem som hävdar att fri vilja inte är något annat än en illusion eller ett praktiskt begrepp.

Vad anser jag då personligen? Efter att ha gått igenom diskussionen så gott det går anser jag att jag nog måste ställa mig i Lockes led. Begreppet är meningslöst, i likhet med min syn på begreppet gud som brukar kallas för teologisk nonkognitivism, eller ignosticism. Det vi enligt mig kan dela upp viljor i är omedvetna och medvetna viljor, och det är snarare där diskussioner om moraliskt ansvar bör ta sin utgångspunkt. Man bör dock ta i beaktande att Frankfurts teori om ”hierarkiskt nät” även kan användas i detta fall, oavsett begreppet fri vilja. Jag brukar dock anföra en ståndpunkt att det är ett praktiskt begrepp, vilket jag under funderingar varefter arbetet med denna skrifts lopp har blivit tvungen att ifrågasätta. Kanske är det också den attityd man bör ha till begreppet gud. Mina funderingar går vidare mot oändligheten.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vilja, du fria, du ofria?

  1. Markus Kylberg skriver:

    Min korta version som förklarar varför vi inte har fri vilja: Alla våra tankar och handlingar har sitt ursprung i hjärnan, vi väljer inte hur vår hjärna ser ut, därför väljer vi heller inte fritt våra tankar eller handlingar.

    • Ivan skriver:

      Du menar att eftersom du inte väljer exakt vem du är så har du inte fri vilja. Men om du fick välja exakt hur du skulle fungera och vara uppbyggd, vem skulle det vara som valde detta?
      Frågan blir som Locke säger meningslös om man inte definierar vad fri vilja är.

      • Markus Kylberg skriver:

        Ja precis, hela iden om fri vilja är krånglig att ens reda ut. Du svarar på din egen fråga, vi kan inte välja hur vår hjärna ser ut, och även om vi kunde det skulle vi inte veta varför vi väljer som vi gör. Man kan inte ens beskriva hur fri vilja skulle kunna fungera.

  2. Carl Jakobsson skriver:

    ”Vad anser jag då personligen? Efter att ha gått igenom diskussionen så gott det går anser jag att jag nog måste ställa mig i Lockes led.”

    Håller helt med slutsatsen, men ditt argument för det dyker upp något oväntat. Det som borde varit klart från diskussionen är snarare att en massa individer har haft annorlunda uppfattningar av vad fri vilja är. Det i sig borde inte göra begreppet meningslöst – ifall man kunde hitta en konsistent beskrivning av begreppet, vilket det inte verkar finnas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s