Konsekvenser av en teknokratisk förvaltning – Lugnet

När Christina Lugnet tillsattes som generaldirektör för tillväxtverket var processen riggad, får vi nu veta. Det enda som förvånar mig är att någon är förvånad. Tror människor på allvar att tjänstemän tillsätts baserat på någon form av abstrakta men objektiva meritideal? Hur kan man ens vara så naiv? I detta fall kan vi tydligt se att processen är riggad eftersom media riktat ett strålkastarljus mot Tillväxtverket, och eftersom regeringen är så inkompetent att den inte ens kan göra korruption rätt.

Vad vi inte vet är hur ofta detta händer på andra myndigheter. Hade Lugnet skickat in sin ansökan i tid hade vi aldrig fått veta att det händer på Tillväxtverket heller. Min utgångspunkt är att detta förfarande är något som sedan länge har satts i system, snarare än ett enskilt undantag. Det vore dumt av regeringen annars.

Jag tycker detta exempel ganska väl illustrerar det jag sagt hela tiden: Det finns inga opolitiska tjänstemän. De har alla, i egenskap av människor, en egen agenda och det ligger i arbetsgivarens (regeringens) intresse att se till så att den agendan stämmer överens med sin egen. Kan regeringen rigga en tillsättningsprocess kommer de förmodligen alltid försöka göra det också. Det är vad vi måste utgå ifrån, för vi kan inte påverka regeringen så att den agerar annorlunda. Det finns inget botemedel mot denna typ av korruption. Det räcker inte att bara ”anstränga sig mer” för att ”granska hårdare.” Denna form av korruption är så fruktansvärt enkel att gömma att det bara är dumma småt misstag som i fallet Lugnet som kan visa på att maktmissbruket ens finns.

Nej, det finns inget sätt att lösa detta på som systemet ser ut idag. Det enda vi kan göra är att flytta tillsättningsbefogenheten till annan instans. Det kommer då att vara den instansens agenda som gäller istället för regeringens. I en demokrati är det folket som skall sätta agendan och då måste det förstås också vara folket som har det yttersta tillsättningsmandatet.

Nu kan man visserligen hävda att vi inte kan ha hur många allmänna val som helst, och att regeringen faktiskt, i förlängningen, är folkets representanter. Det är förvisso sant, och Tillväxtverket (bortsett från att det borde avskaffas) är nog ett bra exempel på en typisk myndighet vi kanske inte måste direktvälja ledningen till. Däremot är stegen till regeringen ett för många – transportsträckan för folkviljan är helt enkelt för lång – och processen är alldeles för sluten. Dessutom sitter inte oppositionen i regering, vilket gör det där med ”hårdare granskning” lite knepigare, milt sagt.

Myndighetsledningar som inte väljs av folket borde väljas av direktvalda representanter för folket, och för maktdelningens skulle borde tillsättningsprocessen kanske skötas av flera, självständiga, instanser. Detta skulle kunna skötas på flera olika sätt. Man skulle kunna inrätta en andra kammare i riksdagen som får tillsätta myndighetsledningar (men kanske inte statsministrar) till exempel, eller så kan man göra det enklare för sig och låta kommuner/landsting nominera och riksdagen tillsätta generaldirektörerna.

De exakta formerna för systemet är inte huvudfrågan här, utan huvudprincipen är att processen är öppet politisk istället för dagens smygpolitisering. Vi måste släppa tanken på opolitiska tjänstemän, för sådana tjänstemän finns inte på riktigt, och de kommer aldrig att finnas på riktigt. De är en omöjlig önskedröm som bygger på idealet om en upplyst despoti. Det idealet övergav vi på riksdags- och regeringsnivå när vi från kungen flyttade över lagstiftande och övergripande exekutiv makt till demokratiskt valda representanter. Det är hög tid att vi gör samma sak med tjänstemannaväldet.

Det här inlägget postades i Piratpartiet, Ung Pirat och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Konsekvenser av en teknokratisk förvaltning – Lugnet

  1. Jan-Olof skriver:

    Politiker och blöjor bör bytas ofta, och av samma anledning

  2. Sugel skriver:

    Det mest fantastiska i denna skandal är nog som A.A. skriver att dessa tjänstemän lever i en fantasivärld där de sett för mycket på amerikanska TV serier och tror att det är så Svenska småföretagare lever. Skulle vi ha representation en den här storleksordningen skulle vi sova väldigt illa, dels därför att vi inte har tillräckligt med vinster för att leva ett lyxliv som detta dels för att vi skulle vara oroliga för att revisorn och skattmasen skulle slå ner på vår representation och istället sätta upp det som privat uttag vilket skulle innebära otillåtet lån och därmed skattetillägg. Det är den verklighet vi småföretagare lever i. Att gå på krogen och spendera 1 miljon SEK på personalen finns helt enkelt inte. Tror knappt det ens finns bland medelstora företag med upp till 500 anställda någon som lägger ut 1 MSEK på en dags representation. När man tänker efter borde det bokas som privat uttag och upptaxera Christina Lugnets lön. Att våra politiker med Annie Lööf ser mellan fingrarna på denna typ av företeelser är rent av skamligt. Ett småföretagar uppror mot tillväxtverket är det minsta vi borde skapa. Anders Andersson jag uppmanar dig att vässa pennan och verkligen sätta igång en debatt mot sådan skamlös och oförskämt slöseri.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s