Snacket om feminismen – en fortsättning

Av reaktionerna på gårdagens inlägg att döma vore det värt med en liten uppföljning. Jag känner framförallt att jag skulle behöva klargöra min position något. På aktivarum insinueras det att debatten om feminismen, i den mån den finns (debatten alltså), ofta glider iväg till att handla om diverse skit som många frispråkiga feminister får ta, medan samma skit riktad mot andra sidan sällan ens noteras. Jag vet inte att det är så på riktigt, men det är möjligt att det stämmer. Gudarna skall veta att extremvänstern kommer undan med bra mycket mer än extremhögern, och kanske råder en liknande situation här.

Jag vill dock göra det mycket tydligt att jag inte ställer upp på den typen av hyckleri. Hot, hat, och våld är förstås precis lika illa när det riktas mot personer som inte gillar Gudrun Schyman (vilket jag själv inte gör, för övrigt) som när det riktas mot inbitna radikalfeminister. Nallebjörnsattacken som nämns hos aktivarum känns visserligen som något av en WTF-aktion, men man skall förstås inte behöva få sin tomt nerskräpad bara för att man har kontroversiella åsikter. Det är inte okej.

Jag vill också klargöra, och det här är viktigt, att jag inte skyller militant antifeminism på Pelle Billing och Pär Ström. Snarare tvärt om. Jag tycker det är lite tröttsamt hur de ständigt får agera syndabock när någon ur Julian Assanges personkult telefontrakasserat någon. Nu är jag visserligen inget fan av Pär Ström, och Pelle Billing har sagt en del saker jag starkt ställer mig emot – när det kommer till mäns rättigheter föredrar jag NSWATM – men de är inte hatiska. De är hotar inte folk och även om deras prat om statsfeminism kan framstå som lite konspiracistisk uppfattar jag det snarare som en kritik mot grupptänk inom etablissemanget än en regelrätt konspirationsteori.

Nej, det jag efterlyser är en distinkt och definitiv uppdelning mellan de som kritiserar element inom feminismen, och de som hotar, hatar, och trakasserar. Vi klumpar inte ihop Kristdemokraterna med Nationalsocialistisk Front, och jag anser att en nyanserad och funktionell debatt om feminismen kräver samma sorts uppdelning. Om vi klumpar ihop de sansade debattörerna med de rabiata, så är risken antingen att galningarna får åka snålskjuts på de seriösa debattörernas legitimitet, eller att sakliga motdebattörer går på defensiven när man angriper galningarna. Tänk er hur den partipolitiska debatten skulle se ut om Vänsterpartiet kände sig tvingade att gå på defensiven varje gång någon kritiserade Nordkorea. Om vi inte erkänner att det finns en mycket stor skillnad mellan mansfrågor och kvinnohat lär det senare växa på bekostnad av det förra.

Det är dock viktigt att vi tar kvinnohatet på allvar, för kvinnohat är just vad det är. Så länge det får ligga i mörkret och jäsa kommer människor att råka illa ut. Så länge vi undivker att konfrontera det öppet kommer det att fortsätta infektera allt som ens kommer i kontakt med genusfrågorna. Ja, nu skall jag förstås inte tala för någon annan, för det finns förstås säkert de som redan tar i frågan redan nu, men tillåts jag tala för mig själv tänker i alla fall jag försöka gå till botten med problemet, och jag hoppas resten av Piratpartiet kan göra samma sak.

Det här inlägget postades i Piratpartiet, Ung Pirat och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Snacket om feminismen – en fortsättning

  1. Jörgen L skriver:

    Jag skulle vilja påstå att det föreligger en situation som liknar den som var i mitten på 1900-talet vad gällde socialdemokratin och de då sovjettrogna kommunisterna. Sossarna behöll sin legitimitet genom att vara jäkligt noga med att hålla rågången mot vänster. Hade de inte gjort det så hade de aldrig lyckats bli tagna på allvar.

    Det jag saknar hos många ”antifeminister/jämställdister” är just tydligheten gentemot avarterna. De tycks tenderar till att, om inte ursäkta hatuttrycken, så i vart fall spela ner dem och driva en ”lika goda kålsupare” teori, eller bortse från att de genom att inte ta tydligt avstånd, i vart fall ger dem legitimitet. Ungefär som i många SD bloggar så skriver de inte sällan någorlunda balanserade inlägg, men låter sedan extremåsikterna stå oemotsagda i kommentarsfälten. Jag tycker tex att Aktivarum’s kommentar var i den riktningen, där hot om våld underförstått jämställs men några nallar med ironisk text, och där kommentarena driver tesen att hoten nog säkert var påhittade. Personligen har jag svårt att ta någon på allvar som inte tycker det är viktigt att upprätthålla den där rågången mot det extrema.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s