Politikerna är barn av samma skola som du och jag

Ibland hör jag folk klaga på att politiker aldrig kan ge raka svar, att det är som att de aktivt försöker vara så vaga som möjligt så ofta som möjligt. En gång i tiden kan jag nog själv ha kläckt ur mig den typen av kommentar. Enligt konventionell visdom beror denna politiska tydlighetsfobi på att politiker är oärliga och vill undanhålla sina övertygelser från väljarna för att maximera antalet röster de kan hoppas på. Jag är skeptisk.

Våra politikers debattvanor är nämligen förvillande lika de vanor många av oss anammar i skolan. När det skall grupparbetas, uppsatsskrivas, eller muntlig redovisningshållas kan är tanken att man efter en viss ålder (typ femte klass) skall börja källhänvisa varje gång man gör fakta påståenden. Källhänvisningar är dock fruktansvärt tidsödande, i synnerhet när de skall göras efter högskolornas standardiserade format (oftast Oxford- eller Harvardstandarden).

Till att börja med har man inte sällan fakta i huvudet utan att veta var den kommer ifrån. När man lärde sig det gjorde man en minnesanteckning av att källan var pålitlig, men inte exakt var den var. Vill man göra faktapåståenden får man alltså ge sig i kast med att slå upp saker man redan vet för att sedan formatera den efter de krav som ställs. Det här är en process som kan ta flera timmar, ibland längre tid än det tar att skriva själva uppsatsen. Källförtecknar man inte sina faktapåståenden lär betyget ta skada.

Det som däremot inte kan skada ditt betyg är ickefalsifierbara påståenden. För den som vill maximera sitt betyg och minimera sin arbetsbörda (det vill säga alla) är alltså det rationellaste tillvägagångssättet att använda så mycket löst tyckande och vaga insiuationer som möjligt. Det här kan bli svårare i vissa naturvetenskapliga ämnen, i synnerhet matematik, men i ämnen samhällskunskap, filosofi, sociologi – ja, i princip alla socialvetenskapliga ämnen med – är det i princip det kärnan kring vilken ens studievanor kretsar. Så länge man skriver med gott självförtroende kan man i princip ta högst betyg för givet.  Med andra ord kretsar de skolämnen som ligger politiken närmast kring att ständigt hitta på alltmer kreativa sätt att fylla sina skolarbeten med snömos. Detta gäller från grundskolan hela vägen genom högskolan.

De allra skickligaste eleverna är de som kan recensera en bok utan att ha läst den, skriva ett prov utan att öppna textböckerna, analysera en filosofi baserat på introduktionsparagrafen i wikipediaartikeln, och ändå få högsta betyg. En gång analyserade jag en film genom att kontrastera marxistisk och hegeliansk dialktik, utan att någonsin ha läst Marx eller Hegel. Filmen handlade om rugby.

Hela vårt skolsystem kretsar kring att bestraffa de som använder empiri i sina analyser, och belöna de som fulländat förmågan att aldrig säga något falsifierbart. Det är i denna miljö många politiker inleder sin politiska karriär i ungdomsförbunden.

De politiska ungdomsförbunden domineras med andra ord av en medlems- och aktivistkår som spenderat majoriteten av sitt liv i en miljö som avskräcker från användning av empiri och uppmuntrar till löst tyckande. Hade Platon levt idag hade han kallat fenomenet filodoxa – att älska åsikter. På sin tid observarande han det nämligen också, och han såg det som den diametrala motsatsen till filosofi (att älska vishet). För honom var filodoxa förintelsen av intellektuell debatt, men idag är det kärnan kring vilken vår politiska kultur kretsar.

Vi behöver inte titta långt för att se paralleller inom den politiska diskursen: I debattartiklar skulle nogranna källhänvisningar närmast framstå som pretentiöst och att använda en utförlig källförtäckning när det skall skrivas motioner kommer inte på frågan. Nej, istället skall allt vara fluffigt, tvärsäkert, och framförallt omöjligt att motbevisa. Precis som i skolan.

Det här inlägget postades i Piratpartiet, Uncategorized, Ung Pirat och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Politikerna är barn av samma skola som du och jag

  1. Dennis Nilsson skriver:

    Du talar om ”snöms”….Vad är det för skillnad mellan ditt ”filodoxande” och det ”filodoxande” som görs De andra politiska ungdomsförbunden?

  2. Nicholas Miles skriver:

    I den här artikeln? Ingenting. Se det som ett stilgrepp😉

  3. steelneck skriver:

    Många saker är som de alltid har varit eftersom det ligger lite grann i den mänskliga naturen, det är en anledning till att Platon alltjämt varit relevant genom historien och än i dag över två tusen år senare går i tryck (oerhört imponerande egentligen). Dels är vi flockdjur med flockbeteenden och dels har vi alla våra begär som vi låter oss bli kontrollerade utav. Lyckligtvis har samhället och demokratin utvecklats sedan Platons tid, vilket fö. är en anledning till att många har problem med att relatera till honom. En del av det vi ser är precis det Platon beskrev i hur tyranneriet uppstår ur demokratin, hur tyrannen reser sig ur demokratin som en beskyddare. Idag har vi dock en rad ”spärrar” för att förhindra just den utvecklingen, men allt mer av detta naggas i kanten och anledningen till även detta hittar vi också hos Platon.

    Alla politiker vill ha makt att påverka, att helt krasst få vara med i sandlådan, det är därför de är politiker. Detta är ett begär som påverkar dem. Vi kan se gång på gång hur en del viker ned sig och motiverar detta med att de annars inte skulle kunnat vara med och påverka alls. Det kan låta som ett mycket rimligt ställningstagande, rent av realpolitiskt sansat. Men det gör dem samtidigt till slav under sitt eget begär, där viljan att påverka perverteras till rent medlöperi. Detta kräver givetvis retoriska krumbukter.

    Vår demokrati, eller snarare hela vårt samhälle utvecklas allt mer i en riktning som premierar det just beskrivna beteendet. Vi ser det i alla organisationer. Det var detta som Platon beskrev som den tyranniska naturen, inte för att de önskar tyranneri, utan för att beteendet leder till det. Den inställsamma typen som gör allt för att visa sin förtrolighet i syfte att stilla sitt begär, alltså sin möjlighet att påverka. Nästan en naturlig paradox.

    Idag kallar vi dem inte för den tyranniska naturen, vi talar istället om folk som slickar uppåt och sparkar nedåt, kappvändare, inställsamma smilfinkar, integritetslösa ja-sägare osv.. Lika barn leka bäst brukar vi också säga och i detta fall att dessa gärna omger sig med sina likar, när det som ledare egentigen är rent av farligt att omge sig med ja-sägare, detta av den enkla anledningen att vi alla gör fel ibland. För en ledare är det ju tvärt om en trygghet att ha folk omkring sig som kan ryta ifrån och tom. vägra när vi är ute och cyklar.

    Men när en organisation redan är infekterad av den tyranniska typen, då blir de som vågar säga ifrån obekväma element som inte längre får vara med, en ond cirkel som yttrar sig i både toppstyrning och ansvarslöshet. Toppstyrning eftersom alla bara lyder och oansvar eftersom ingen tar ansvar genom att de bara lyder – Jag lydde ju bara.. – är ju den klassiska ursäkten för att om möjligt slippa ta ansvar. Kom ihåg det varje gång en ledare ropar efter nya regler att följa, vad denne egentligen begär är att slippa ta ansvar. Att tänka själv och agera utifrån detta är att ta ansvar, samtidigt som det givetvis är en risk, ansvaret kan vara tungt att bära om saker går fel.

    Tyvärr har vi gjort oss av med en liten detalj i vår demokrati som jag tror var ack så viktig. Rätten att utkräva ansvar av enskilda politiker genom att stryka dem på valsedeln. Idag kan vi bara lyssna på fagra lovord, inte visa missnöje i efterhand utifrån faktisk handling. Detta är ytterligare en detalj som premierar folk som styrs av sitt begär hellre än sitt förnuft. Luddiga saker som låter bra på förhand blir mycket viktigt, bara för att bakefter visa sin egentliga lojalitet i handling som de sedan inte behöver ta ansvar för inför väljarna. En person som i stort sympatiserar med moderat politik kommer ju inte att rösta på oppositionen, detta oavsett om någon tung moderat faktiskt betett sig på ett sätt som går på tvärs med allt vad moderaterna står för. Något HAX återkommer till gång på gång, hur utrullingen av allt mer byråkrati och övervakning strider mot allt vad hans politiska hemvist någonsin stått för. Utvecklingen går helt i linje med Platons beskrivning om hur tyranneriet uppstår ur demokratin, inte för att någon vill dit utan för att det rent logiskt leder till det. Än är vägen lång, men sedan murens fall och senare 9/11 så accelererar utvecklingen allt mer där allt fler erfarenhetsmässigt uppbyggda spärrar rivs ned, ofta i ett underliggande syfte att slippa behöva ta ansvar inför folket och samtidigt vara sin ledare till lags så att de får fortsätta vara med i sandlådan.

    Tro 17 att retoriken blir grumlig

  4. Joshua_Tree skriver:

    Det här är en jäkligt intressant post och en lika intressant kommentar av Steelneck, och en av de stora gåtorna i vår tid är varför superkommentatorn fortfarande inte har en egen blogg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s