Boris Johnson är min nya favoritpolitiker

Nu när Almedalsveckan precis inletts skulle det passa sig att diskutera vore det kanske läge att diskutera Nordeuropas största festival för politiknördar, men eftersom jag inte är där tänker jag låta bli.  Istället tänker jag tipsa om min nya favoritpolitiker: Boris Johnson, borgmästare av London. Hans politik är mindre intressant – jag vet inte vad den är, men eftersom han är konservativ gissar jag på att jag inte håller med om den. Nej, det intressanta är istället hans genialiska sätt att hantera media.

Sällan har jag skådat någon så skicklig på att prata utan att säga någonting, att undvika konfrontation till varje pris. På det viset är han lik Carl Bildt, men tillskillnad från Sveriges utrikesminister är Boris Johnson vad man skulle kunna kalla folklig och så skamlöst populistisk att man hänförs av hans kappas vindrörelser. Ta bara en titt på de första fyra minuterna i det här klippet. ”Ja, banktjänstemän bör ställas inför rätta. Om de brutit mot lagen!” Briljant! En annan hade ju kunnat tänka sig att en fråga som ”Borde banktjänstemännen ställas inför rätta?” implicit efterlyser en åsikt om huruvida personerna ifråga gjort något olagligt, men se den lätta gick inte Boris på!

Ordväxlingen för lätt tankarna till Annie Lööfs ”I Sverige är det faktiskt olagligt att vara kriminell,” men något är annorlunda. Det finns något lekfullt i Boris Johnssons förhållningssätt som ger intrycket av att han gärna skulle sitta och prata nonsens framför en kamera en hel dag, medan Annie Lööf snarare drabbas av panik om hon inte får hålla sig till manus. Boris Johnson spelar dum, och alla vet att han gör det.

Folk verkar älska det, medan det verkar driva reportrar till vanvett. På detta sätt är han också lik Bildt. Att han duckar för frågor spelar ingen roll, eftersom det är så fantastiskt underhållande att se honom ducka. Istället för att handla om hans ansvar som politiker får han intervjuer att handla om spektaklet som är hans förmåga att slingra sig ur nästa knipa. Att se honom intervjuas är som att se en spionthriller. ”Ge dig, Mr. Bond, vi har transkripten på dina hemliga telefonsamtal.” ”Ja, men jag har en absurd frisyr.” Och så klarade han sig ur den knipan också.

Politiker som Johnson förvandlar intervjuer till en sport, och genom att spela dum gör han sig själv till underdog. Eftersom alla gillar en underdog börjar folk heja på honom istället för den stackars journalisten som försöker konfrontera en makthavare om hans senaste skandal (Boris Johnsson har många). Han vägrar ta sig själv på särskilt stort allvar, vilket alla tycks gilla i folk, i synnerhet makthavare, medan de stackars reportrarna försöker upprätthålla en grad av professionalitet. Resultatet är att Boris Johnsson inte bara framstår som underdog, utan som en rebell mot det till synes humorlösa mediaetablissemanget.

Än mer spännande blir det förstås eftersom Johnson, till skillnad från Bildt, inte självsäkert kan dribbla bort varenda fråga som ingenting. Han måste betala ett pris först. När pressen blir för stor verkar han alltid börja erkänna små personliga detaljer med potential för genans. Politiskt sett är de inte av någon större vikt, men det är den sortens privata angelägenheter – nöjen under skoltiden, barndomsvänner, osv – som de flesta politiker reflexivt söker undvika att berätta om. Härur kommer hans folklighet och kanske anledningen till att man aldrig tröttnar på att se honom spela dum – eftersom vi får se honom lida vill vi också se honom triumfera. Han berättar med (kanske spelad) genans om krossade barndomsdrömmar att bli konstnär eller rockmusiker och därför behöver denna konservativa toppolitiker inte berätta om han vill bli premiärminister. Rebellimagen är fulländad och, eftersom det är en medelålders konservativ borgmästare av London vi talar om, får vi säga detsamma om hans mediala geni.

Det här inlägget postades i Piratpartiet, Ung Pirat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Boris Johnson är min nya favoritpolitiker

  1. Long Dong Silfer skriver:

    Annie Lööfs uttalande, om det nu är sant, är ändå inte särskilt förvånade, det här är ju landet där vi sätter upp skyltar som ”otillåten parkering förbjuden” eftersom det liksom inte bara räcker med att något är förbjudet, det skiter folk i…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s