Regeringen föreslog nyligen att TV- och radiolicensen bör slopas till förmån för en skattefinansieringsmodell. Reaktionerna från Public Service lät inte vänta på sig. Som vanligt går resonemanget att vi behöver oberoende public service för att garantera ”smala program” och objektivnyhetsrapportering. Johan Norberg skriver bra om hur de där smala programmen och det kommersiella oberoendet inte riktigt är sant, och varför vi inte behöver public service-kanaler.
Jag tänkte nu angripa den andra delen av resonemanget: Den oberoende nyhetsrapportering. Till att börja med är tron på att människor skulle kunna vara objektiva helt orimlig. Inom den vetenskapliga professionen, där objektivitet alltid skall eftersträvas, är problemet känt sedan länge. Där använder man peer review för att vrida och vända på alla studier och se efter om forskarna kan ha råkat göra en miss. Här är det inte tal om någon granskningsnämnd som i efterhand kan titta på vissa resultat i efterhand, utan all forskning skall granskas med oblida ögon och därefter upprepas av andra vetenskapsmän innan man ens kan börja tala om något vetenskapligt konsensus. På SVT och SR förväntas vi dock tro på att alla journalister är opartiska baserat enbart på vem som betalar deras lön.
Det är ett fullständigt verklighetsfrånvänt antagande och tittar vi på vad SVT och SR faktiskt rapporterar för nyheter kan vi se att det heller inte stämmer. Jag har tidigare skrivit om SVTs dåliga omdöme och tänkte här gå igenom ett axplock av mindre seriös nyhetsrapportering de gjort sig skyldiga till.
Bevis A. Ett klimattoppmöte vill inte genomföra ”rätt” miljöpolitik. ”Katastrof” tycker SVT. Om man vill ge sig ut för att vara oberoende kanske man inte skall saluföra sina politiska värderingar redan i rubriken.
Bevis B. En politisk debatt har urartat på nätet och en politiker har jämförts med Hitler. Vilken tur att vi har en offentligfinansierad nyhetskanal som kan rapportera om sådant här, annars hade vi aldrig vetat att politiker jämförs med Hitler på internet.
Bevis C. SR rapporterar om släppet av Diablo III. Att det är ett av de hetaste spelsläppen på flera år är man mindre intresserad av, utan det SR vill uppmärksamma oss på är att det är VÅLDSSPEL som saluförs. Man kan tycka att en oberoende nyhetsorganisation borde rikta sig till en bredare publik än paranoida kyrktanter från 1990, men det tyckte inte SR.
Bevis D. Försäkringskassan är i hetluten igen. Inte för att jag brukar ha så mycket emot att folk slår på försäkringskassan, men är det verkligen rimligt att förvänta sig att de skall kunna ställa psykiatriska depressions-diagnoser? Eller menar de att alla människor som förlorat en anhörig skall sjukskrivas villkorslöst så länge de vill? Jag kan liksom tycka att ett halvår är en ganska generös maxgräns på hur länge ”sorg” betraktas som giltig sjukskrivningsorsak, men det tycker inte SVT.
Bevis E. Här måste SVT få pluspoäng för att de rapporterar om något som kanske missgynnar dem som organisation. Faktum kvarstår dock: Miljöpartiet dominerar bland Sveriges journalister samt har gräddfil i mediarapportering, och Public Service är inget undantag.
Bevis F. Här får vi lära oss att en orwelliansk mardröm som tvingats på skolbarn i Brasilien i själva verket är ”intelligent.” Att det är en grov kränkning av elevernas privatliv dribblar SVT enkelt bort med sitt skickliga nyspråk.
Bevis G. Här får vi lyssna på radiopratare misslyckas kapitalt med att uttala ”kopimistsamfundet” och underkänna dess existensberättigande på grund av dess åsikter. Fildelning var tydligen väldigt radikalt. Kommer ni ihåg när SR ifrågasatte abrahamsreligionernas existensberättigande för att deras helgia skrifter förespråkar slaveri och folkmord? Nä, just det.
Bevis H. SVT antyder att det inte finns något att läsa på datorer. I en digital artikel på nätet. Nevermind oberoende, det här är så dumt att det borde ligga till grund för omyndigförklaring.
Bevis I. Här möts vi av otrevliga insinuation om varför man inte borde spela ett spel om att skjuta bin Ladin. Jag baxnar inför möjligheten att SVT på allvar vill att vi skall tycka synd om mannen bakom elfte september-dåden.
Bevis J. Nu skall vi tydligen förfasas över att privata företag tar betalt för varor och tjänster. I en marknadsekonomi är det naturligt att priser ökar när efterfrågan växer, men SVT vill hellre att vi skall använda kösystem av sovjetisk modell. Vi får höra en snyfthistoria om en funktionshindrad tant som vill flytta, och hur dumma de på företaget är som inte genast startar en välgörenhet och ger tanten gräddfil. Att vi har en expansiv socialtjänst som inrättats för den här typen av problem kommer inte ens reportrarna på tanken eftersom de är för upptagna med att propagera mot rätten till egendom. Oberoende journalistik indeed.
Till sist har vi grädden på moset. Tyvärr verkar inte materialet finna tillgängligt på nätet. Om någon hittar det får de gärna hojta till med en länk. Den här artikeln kanske kan användas som referenspunkt. Hursomhelst, låt mig måla upp scenariot för er: Regeringskansliet har sagt upp folk, och trixat lite här och var så att turordningsreglerna skall kunna kringgås. Mot denna bakgrund vill Uppdrag Granskning göra ett program om hur LAS tas på så lite allvar att till och med regeringskansliet försöker komma runt den. Så hur lägger de upp programmet? Ja, man skulle ju kunna förvänta sig en nyanserad debatt om fördelar och nackdelar med LAS, varför den infördes, och vilka konsekvenser den har fått för arbetsmarknaden. NOPE. Istället får vi en lång propagandafilm om hur jävla åsm LAS och turordningsreglerna är och hur onda alla som ogillar dem är eftersom de vill FÖRSTÖRA VÅRAN TRYGGHET. Inte ett ord om att en lag så dålig att inte ens regeringskansliet följer den kanske borde avskaffas. Inte en sekund åt att problematisera en lag som förbjuder arbetsgivare från att säga upp människor som kostar mycket och gör lite. Nej, det enda UG vill förmedla är hur jävla synd det är om människor som sägs upp för att de saknar meriter.
Detta, mina damer och herrar, är nyhetsrapportering i svensk public service. Den är inte nyanserad, den är inte alltid särskilt intelligent, och den är definitivt inte politiskt oberoende. Att vi alla skall tvingas betala för den här sortens oproffsiga dumheter är en förolämpning mot den fria debatten och jag ser definitivt inte någon anledning att behålla den offentliga finansieringen av SVT och SR. Privatisera skiten, säger jag.